har inte ett jäkla dugg med stickning att göra...

...men jag bara måste få dela med mig, helt underbara!

Man kan var kär i flera samtidigt - faktiskt

kär i  x antal...

Ja det kan man, för man kan inte bara var kär i en... det går bara inte!

I´m in löööv!

Just nu är jag väldigt kär minst tre stycken i alla fall, de senaste tillskotten är två böcker som kom med brevbäraren igår - två helt underbara stickböcker som flyttat hit från USA! Den ena fylld med dom mest fantastiska vantar och den andra med sockor - mmmm jag är så himmelens störtförälskad. Det är så kul med de utländska böckerna för varje gång blir man påmind om hur duktiga vi här uppe i Norden har varit och fortfarande är inom stickning!

Vi har en lång sticktradition här uppe, många olika tekniker har vi arbetat fram som resten av stickvärlden har anammat och utvecklat efter just sitt tycke och smak och sina traditioner. I alla fall jag blir då stolt över kunskapen som finns här uppe hos oss och som förts vidare under så lång tid och som vi nu i vår tur för vidare - det är en kunskap som ska vårdas med kärlek och omsorg och fortsatt förvaltas väl!

Älskade unge <3<3<3

Och så är jag kär i lillfisen Hannes förstås, och vet ni???? Jag har fått en till liten sån underbar lillkille - jag är nämligen numera mormor också till en liten Adam!!! Inte biologisk utan bonusmormor - fast det är ju en så fånig benämning... Men men spelar ingen roll. En liten underbar kille till blev det, än har vi inte träffat honom, han är bara 2 dagar gammal, men snart snart hoppas jag! ÅÅÅ va det ska snusas och gosas då, jag hoppas mamman och pappan och morfadern däckar i nåt annat hörn så jag kan få ha den där lillplutten heelt för mig själv jag =) och ja jag är kär i den nya lillplutten oxå utan att ens ha träffat honom - jag har några bilder som jag dreglar över tills det att vi ses!

Ja och förutom det jag nämnt så är jag kär i en rumpa (ja), en liten Vincent, Femminile, mina gröna skor, mina skinnjackor, Viola - garnfärgarkvinnan, mina förestående resor, nästan alla mina garner, en liten grekisk väsktant och jag har ju dom bästa vännerna å dom är jag oxå lite kär i så att jaaaaaaaa man kan faktiskt vara kär i mycket och många samtidigt! Visst är DET härligt då?

inte riktigt så här va...

Min träning för guds skull - jag är ju kär i den med, den gör ju underverk med själen! Nu hade jag ju önskat att jag kunnat skriva för KROPP och själ, men det får uppenbarligen vänta lite till he he. Just underverksarbetet för kroppen verkar dock ta liiite längre tid, men jag är nöjd med det själsliga välbefinnandet jag! 

 Så hörrni älska på bara vet jag, allt vad ni vill!

"Vi tänker för mycket och känner för lite!"

Howdy folks!

Amerikastickning ska det bli i massor!

Ja men då blir det ytterligare ett spännande stickevent over there då, det är ju helt otroligt fantastiskt hur jäkla lyckligt lottad jag är!!!

New York here we come!!!

VKL i New York, ja jag har förmånen att få åka dit i januari på detta event ytterligare en gång men nu på Manhattan - jag nyper mig nog i armen minst en gång om dagen i alla fall för att förstå att det är sant!

PS VKL = Vogue Knitting Live DS

OJ OJ... ;-)

Jag ska gå där bland skyskraporna och bara glo ögonen ur mig på gula taxibilar, snygga amerikanska Marlboro-män :), Central Park, Empire State Building och jaaa men herregud.... jag kan ju inte räkna upp allting här. Mycket pubhäng och stooora portioner med amerikansk mat ska det väl också hinnas med att bli hoppas jag. Mitt på Manhattan ska vi bo, jag och Lotta!

Chicago - here we come!!!

Men först blir det Chicago nu snart, knappt en månad kvar nu!!! Mailar och twittrar med likasinnade nu som ska dit på VKL. Det är ju så himla kul, massor med kvinnor från alla möjliga länder - vi har en dejt 26 okt i stora loungen där VKL går av stapeln! :)
Jag ska till att börja förbereda sånt som jag ska ha med till klasserna jag anmält mig till, det är en del hemuppgifter att göra innan.

Med till Chicago kommer jag att ha det bästa resesällskapet - nämligen mina 2 vuxna söner - hur himla fantastiskt underbart är inte det då? De ska dock inte gå på något stickevent :) Men vi ska göra Chicago tillsammans dom och jag!

OJ OJ OJ, igen, han är i Chicago oxå:))

I Chicago ska jag oxå ha fullt sjå med att glo ögonen ur mig på Sears Tower, Millennium Park, amerikansk fotboll, käka på am diner, snygga amerikanska Marlboro-män . ja men guuud dom finns väl där oxå eller... :) och dessutom måste vi faktiskt göra en historisk och patriotisk vända också...

svenskbygder..

  

Chicago var faktiskt Sveriges "andra stad" en gång i tiden, därför måste vi ju bara besöka Andersonville och i alla fall kika lite, men nå köttbullar och grejer blir det inte!!! Där går gränsen!

Nä minsann, för i Amerikat ska vi äte god, fet och MYCKET mat, dricka blaskigt kaffe och smarrig Jack Daniels! Så får det bli!

På stickfronten

Ja men nästan fullständig torka fortfarande, absolut inget att rapportera TYVÄRR, vi får helt enkelt återkommas om det :-)

Gör man inga fel, gör man förmodligen för lite (så det så)

-

Kan, vill och vågar

New York theme

...och inte behöver jag vänta nå länge till heller - hur himla bäst kan man ha det??? Jaaa men jag bara undrar alltså.. :-)

"Man får bara en resa genom livet, så glöm inte att stanna upp och lukta på blommorna "

Vadå Missing people..?

 Ny resa på G!!! Till New York -  I can´t hardly wait....

Wild and crazy är ett bra tillstånd :)

Dessutom kan det kanske bli en spontan-snabb-fika i London endera dagen med dottern - vem vet? London tur&retur tar ju faktiskt inte många timmar och man kan få va lite wild and crazy mellan varven tycker jag nog!

Hej hej gubbar...

Jag har vart på kurs i dagarna tre, kompetensutveckling, så himla bra kurs meeeen bara gubbs och så jag - hur kul va det då??? Jag jobbar helt klart inom ett mansdominerat område...ja ja det var ju bara att acklimatisera sig och gilla läget och kursa på då. Det fanns väl en och annan snyggo med så det får väl anses vara en förmildrande omständighet. Ja dvs det gick att stå ut alltså.. :-) Fast himla spännande också, de kan ju vara ganska så prestigefyllda såna där människor av det andra könet, så det blev en och annan hetsig debatt kan jag ju säga...

Välkommen kände jag mig verkligen!

Efter kursen drog jag till Lotta över helgen, och ojojoj vilket varmt välkomnande med skumpa och grejer jag fick - hur underbart är inte sånt då? Jag tror att hon kan vara den galnaste människan man kan känna och jag är sååå glad att hon är min vän! Som vi stickade och skrattade oss genom helgen - underbart! Hur kan man skratta så mycket åt så lite, visst är det fantastiskt och härligt och så sjukt välgörande för både kropp och själ! Sen om hennes man tycker samma lika vet jag förstås inte, men han är mutbar så att...

Hade kunnat varit jag!

Nu är det värre än nånsin tror jag, min minnesförlust och tankspriddhet... Det pågår en explosionsartad utveckling av dessa mindre angenäma egenskaper just nu - jäkligt drygt och störande! Fast mer för min omgivning tror jag faktiskt - moahahaha.

typ..

En dag fick jag ett sms från maken när jag var på jobbet, ja men då visade det sig väl att jag åkt hemifrån och lämnat dörren på vidöppen gavel..., igår tjoppade jag i lite färg i håret och färgen rann, rann och rann från hårbotten och ner över mig, hmm... Ja exakt vad hade jag gjort dårå, minsann hade jag inte blandat färgen med efterbehandlingscreme, typ inpackning, istället för med vätesuperoxid sååå himla smart är ju inte det kan jag säga, det blir nämligen ingen färg då, det bara rinner och kladdar och jäklas och gör ingen som helst nytta alls. Joråsåatte...

Ja och så där håller jag på mest hela tiden... andra roas uppenbarligen vääldigt mycket av det men inte jag, nä jag blir mest trött på mig själv. Dottern befarar t o m att det är så illa att de vilken dag som helst nu snart ska få lov att ta hjälp av "Missing people", p g a av att jag inte kommer att hitta hem eller nåt sånt - nu undrar jag bara exakt var såna funderingar kommer ifrån. Jag undrar om hon ens är min dotter...

Allt eller inget... puh

Jag nämnde tidigare att jag har börjat träna igen också, och det är sååå himla skönt, men som vanligt så har jag ju inte förstått det där med lagom... Allt eller inget är ju min grej som ni minns... Men va 17 det spelar väl ingen roll då, jag plågar mig och jag njuuter av varje sekund! Eller NEJ det gör jag inte alls - men jag njuter av varje sekund efter varje träningspass, och då är det så himla värt att ha plågat sig en stund. Så jag fortsätter nog med min olagoma stil - bara så ni vet!

På stickfronten

Jag har teststickat vantar åt Dessi, hon och hennes syster har tagit fram ett vantmönster med Storsjöodjuret på, de bor båda två i Jämtland så därav just detta motiv... Det var en del klurande ett tag men nu så är dom på rull! De är stickade i Rauma Finull i ljusgrått och världens finaste blå färg tror jag! Men såå himla kul det måste vara att ha gjort eget mönster - jag vill också! Det måste bli ett sånt projekt också nu snart tror jag. Utveckling och utmaning - det gillar jag! Jaaa jag veet det frestar på tålamodet oxå...

Vid sidan av dessa har det blivit det ett par småsockor till lilla hjärtat och ett par sockor i lyfta-maskor-teknik är under arbete. ROOOLIG stickning - (lätt och säga nu ja efter åtskilliga upprepningar...) så nu så är jag på G igen efter en period av sticktorka!

"Gör vad du kan med det du har där du är!"

Nu vet jag...

Myt eller sanning?

...var ordet lagom härstammar ifrån!
Vilken bra kunskap är inte det? eller bra och bra - det bidrar i alla fall starkt till en utökad allmänbildning tycker jag nog! Fram för allt med tanke på att det inte finns något ord för "lagom" på andra språk...

Ville bara nämna det med tanke på att jag tog upp betydelsen av ett tillstånd som kan betraktas som lagom i mitt förra inlägg...

Det är ett alldeles eget svenskt ord liksom... fränt!
Det blev ett kort inlägg det här, men det var det enda jag vill säga... att nu vet jag...

"Bevingade ord är sådana ord som är bortflugna när man bäst behöver dem"

Allt eller inget...

Nästa resa på schemat nu är till Chicago, tyvärr ser det inte ut att bli någon NHL-match för oss, de kommer ju för guds skull inte överens om lönerna... Ja men hallåååå, har de inte tillräckligt betalt redan eller..? Hur mycket behöver man egentligen... ja alltså jag behöver förstås, men behöver dom?

Chicagos björnar!

Jaja, då får det bli NFL, amerikansk fotboll, istället. Stadens stolthet heter Chicago Bears - det blir minst lika häftigt att se som hockey. Mig spelar det ingen roll bara jag får gå in på en stooooor arena med massor av människor och bara insupa stämningen! Och käka popcorn och dricka öl förstås, så där som dom gör på film... för det är väl så på riktigt också hoppas jag.

Hello!!! Paradiset eller?

Åååååå jag är i sjunde himmelen!!! Värsta garnaffären, Loopy Yarns, i Chicago kommer att ha fri transfer mellan affären och Palmer House Hilton Hotel där Vogue Knitting LIVE Chicago äger rum! Fatta vad jag kommer att dregla, sukta och njuuuta.... Livet är bra toppen alltså.

Få se om det kan bli så att jag i något mer offentligt forum kanske kan komma att rapportera från VKL i Chicago, både faktarapportering och nördrapportering, en verkligt inspirerande toppenide´ som jag fick från Dessi, det skulle ju vara fantastiskt kul. Jag har slängt ut några krokar så...

tror jag ialla fall...

Dottern är på plats i London nu och det låter som att hon trivs som fisken i vattnet - det är ju bara så bra som det kan bli! Jag hoppas och tror att det här kommer att bli en fantastisk tid för henne på alla sätt och vis! Och för mig själv förstås som tränar på att leva utan navelsträngs-snutten ;) men det går riktigt bra måste jag säga. Inga fantomkänslor har jag heller, det måste ju betyda att kroppen accepterat situationen eller?

Jag har börjat träna igen! Det är ju så himla skönt - ja efter ett tag alltså, INTE i början för då är det bara JÄVLIGT PLÅGSAMT och inte ett dugg härligt!!!  Men nu så, nu börjar jag komma in i den där sköna härliga känslan!

Men jag tror att jag har nåt fel, för när jag ska göra något så är det liksom av eller på, allt eller inget, det där med lagom verkar vara nåt som inte fastnar på mig... och det är ju så där kan jag tycka, för lagom behöver faktiskt inte vara trist, lagom kan vara ett riktigt bra tillstånd!

Ofta pratar vi om "lagom" som att det är något trist och medelmåttigt liksom, jag håller inte riktigt med där. Jag tror som sagt att lagom kan vara ett vettigt och bra tillstånd, inte jämt men många gånger. Om det alltid är "allt eller inget" som gäller... ja hur lång uthållighet har man då? Jag bara undrar...
Jag kan beundra människor som hittar en lagom nivå och är nöjda med det och inte alltid behöver utmaningar, att öka, förbättra, utvecklas etc för att må bra. Jag vill oxå hitta ett läge där jag är NÖJD, i alla fall vill jag det ibland , inte alltid för då dör jag nog långsamt;)

orka vänta... NOT

Fast för det mesta är jag ju nöjd, jag gör det jag mår bra av, jag saknar vissa delar för att må ännu bättre men de kommer väl i sinom tid de också... men ni vet ju... den som väntar på nåt gott väntar ALLTID för länge och va fasiken...jag VILL INTE vänta längre! Moget värre - visst...

det är frågan det...

Jag behöver påfyllning nu - energipåfyllning!!! Därför har jag bjudit in mig själv till Lotta, den tokan, herregud man får ju faktiskt lov att ta saken i egna händer och se till att ordna för sig. Att vara hos Lotta är att vara i himmelriket tror jag, där kan man bara vara sig själv helt och hållet, allt är OK, hur bra är inte det för själen då??? Man bara är.... Jag är helt slut när jag åker därifrån, och det hoppas jag vara denna gång också, helt slut av allt tokskrattande och tokslappande, för när man är det ja då är man energipåfylld igen... hmmm motsägelsefullt men ändå inte, tror jag... Nu kan jag ju bara hoppas att jag ger Lotta lika mycket energi om jag tar och får!

På stickfronten

Total jäkla sticktorka!!!!
Får inget stickat alls just nu, men jag är ganska rejält tömd på energi för tillfället, så jag lutar mig tillbaka och bara väntar på att den ska komma tillbaka.

"Den rätta tiden att koppla av är när du inte har tid till det."

Navelsträngar och high score...

Jag trodde minsann jag klippte av den sista navelsträngen för 21 år sedan, men helt klart så missade jag en bit! Så den sista biten klipper jag väl av nu då för nu drar hon, dottern, till London för att plugga.

Lite ont gör det allt - men nyttigt är det. Det fina i kråksången är att jag alltid inbillat mig att jag har klippt den helt för länge sen, inte någon bra självinsikt där inte! Men herregud, man kan ju inte ha koll på allt eller hur...

Nu jädrar ska hon leva livet:))

Det kommer att bli så toppen för henne, hon brukar ofta säga att hon är född i fel kropp, att hon egentligen är en storstadsmänniska i en landsortsbos kropp ha ha, så nu får hon ÄNTLIGEN bo i en riktig storstad.

Hon kommer att trivas som fisken i vattnet där! Hennes båda äldre bröder har minsann talat om för henne att det är burka på och lugna sköna hemmakvällar som gäller - de är rädda om sin lillasyster! Fast hon lyssnar med all säkerhet inte på dem den här gången tror jag, och det med all rätt, hon förstår innebörden i deras omtanke men nu ska hon minsann leva livet!!!

I november ses vi i alla fall igen i London, hon och jag! Hon tror att vi ska gå på fotboll och tokshoppa, i själva verket ska jag hålla fast och krama på henne heeeeeela tiden, fast det kan jag ju å andra sidan göra medan vi tokshoppar och tittar på fotboll oxå...

CHICAGO!!!

Downtown Chicago, det låter ju såå häftigt, och snart är vi där jag och mina söner! Det ska bli så himla toppenkul!

Jag har hittat en hög själsfränder som ska på samma stickevent i Chicago som jag! Jag slängde ut en fråga på Twitter och Facebook om det var fler som kom utifrån, ensamma och för första gången. Det har resulterat i att jag nu har organiserat upp en "meet up" för oss lonely-travellers den första dagen på eventet!

Det blev ett enormt gensvar på min fråga nämligen, så här långt är det kvinnor från Schweiz, Holland, Tyskland, Italien, Polen, USA, Sydafrika, Frankrike och lilla jag från Sverige som nu har en avtalad dejt - fatta hur kul det här kommer att bli! och fatta hur bra det är med sociala medier på internet...

Jag har slagit i taket vad det gäller shopping! Jag måste haft alldeles för mycket pengar, och som vi alla vet nu så gör det att det blir en enorm obalans i kretsloppet, och så kan vi INTE ha det!!! Alltså var det bara att shoppa på dårå...

  
Jag har bl a shoppat ett par KNALLGRÖNA skor och värsta snygga bootsen från Nude - jag är baske mig kär IGEN. En massa snygga kläder inhandlade hos bästa butiken ever, femminile, blev det också, bl a en skinnjacka från Jofama, den bara skrek på just mig när jag klev in i affären så den fick ju så klart flytta hem till mig.

mitt knallrosa "raffset"

Och så ett knallrosa underställ som man blir sååå glad av bara att titta på, ja man kan faktiskt bara handla av såna anledningar oxå - tycker jag i alla fall.

Förutom att hålla kretsloppet balanserat så tar jag mitt ansvar för att se till hjulen och ekonomin i Sverige rullar på och att människor har arbete - det kostar på men det är det ju förstås värt!

 
Vet ni vad!!! Jag gör inget särskilt den 18 april och eftersom det var som så, så kommer det att bli Paris för min del då - tänk va himmelens bra det är med en tom kalender, då kan sånt där bara hända. Mumsigt värre faktiskt! Jag har varit i Paris i arbetet tidigare, den här gången drar jag med ett gäng brudar som jag, förutom en av dem, aldrig träffat tidigare... spännande och sjukt kul ska det bli!


På stickfronten

made for London

Ett par Londonvantar beställda av dottern har levererats, de blev kanoners i en superfin blå färg och jag stickade i lyxiga Wollmeise, endast det bästa är gott nog! Det blev en blandning av Ravelrymönster och eget hitte-på. Rolig stickning var det!

Annars är det vääääldigt mycket upprepningar nu, just nu känns det som att slöjdfrökens lägsta möjliga betyg till mig var befogat. Men men, så där är det ibland, herregud man kan ju inte va på topp jämt inte.

I november ska jag ställa ut mina stickade alster! Visst är det fränt?? Jag blev tillfrågad om jag ville ställa ut dem på en konstutställning, då den aktuella konstföreningen tyckte det skulle vara roligt att ställa ut och uppmärksamma något lite annorlunda. För det mesta är det ju annars tavlor och fotografier som ställs ut i såna sammanhang. Jag känner mig väldigt smickrad och lyckligt lottad!

En hel del garner har jag också shoppat faktiskt, jaaa jag veeet men herregud garnaffärerna ska också överleva... och lite stickböcker - just ja de kommer nog nu snart vilken dag som helst och jag LÄNGTAR!! Den som väntar på nåt gott...väntar ALLTID för länge

"En fattig människa är inte den som är utan pengar utan den som är utan en dröm!"