Nu är det snart...

Here we go again...

Nu tar jag bort skämskudden och kliver fram igen dårå... i mitt senaste inlägg som jag skrev för snart hundra år sen så lovade jag ju att återkomma snart, och nu är det "snart". SUCK jag vet - jag måste skärpa mig på riktigt, men det har varit  liiiite mycket med allt. Det är den enda dåliga ursäkten jag har för att jag inte skrivit, ja faktiskt den ENDA ursäkten. Och det är en superdålig ursäkt - I know. Jaja nu skriver jag ju såatt...

I sista inlägget så lovade jag att berätta om vistelsen och mitt lopp, Tjejmilen, i New York. Så här kommer ett axplock från den resan, håll till godo :)

Radarparet på äventyr i New York!

Det var en helt fantastisk resa på alla sätt och vis. Jag hade den stora förmånen att få med mig min äldsta son och han blev lika kär i stan som jag är. Vi strosade längs gator och avenyer dagarna i ända i ett riktigt sommarvarmt New York.

Ground Zero... vackert, starkt och fint...

Ground Zero, som ju är ett måste, gjorde samma djupa intryck på mig nu som första gången jag var där. Bygget med Freedom Tower i spetsen går fort framåt och det kommer att bli värdigt och vackert kring minnesmonumenten. När man går där så blir man otroligt berörd, och trots alla människor så är det mäktigt och respektfullt tyst och fridfullt på platsen, så förmodligen är alla lika berörda som jag och tystnar per automatik när man går där.

Helikopterperspektiv!

Vi flög helikopter för guds skull!!!! Över Manhattan - fatta vad häftigt det var då, helt fantastiskt! Efter en omständlig säkerhetsprocedur där man både vägdes och mättes också så var det dags att kliva ut på plattan och in i maskinen. Och det var inte alls som jag trott att det skulle vara, utan mycket mycket bättre och häftigare och ja det överträffade allt. MANHATTAN ÄR VACKERT!

moahahaha jag fick :)

En dag hamnade vi mitt i US Armys födelsedagsfirande i Bryant Park, en gudomlig oas mitt på Manhattan. Det var en annorlunda och rolig upplevelse. De är i alla fall omåttligt stolta över sin armé och det firades såklart med pompa och ståt. Där var det bl a soldater med full krigsmundering på sig, och då bara MÅSTE ju jag fråga - ähum jag tjatade - om jag fick testa att hålla i en k-pist. Jamen alltså vad är det för fel med charmigtläggahuvetpåsned-metoden liksom? Jag bara undrar. Utmattningsmetoden sa min son att det hette... dessutom  sade han att "du är ju inte klok", det har han sagt många gånger - men jag fick ju testa och jag kan ju bara säga att man har sjukt roligt när man inte är klok :)

Loppet - härliga roliga häftiga, det blir en repris 2015!!!

Sen var det dags för LOPPET, Tjejmilen eller närmare bestämt Oakley New York Mini 10K som det heter. 14 juni kl 08.00 gick starten. Vi gick från hotellet kl halv 7 på morgonen, redan då var det 20 grader varmt. Vi hade ca 7 km från hotellet till starten vid Central Park West 61st Street, så det var ju en perfekt uppvärmning att traska dit i rask takt. Jag var något nervös, varför vet jag inte men jag brukar vara det precis innan loppen startar. Nåväl väl på plats så behövde jag ju NATURLIGTVIS en toalett, akut nervöskissnödig, en åkomma jag ofta lider av ;) jag tror jag var in på varenda affär och kontor och frågade om jag fick låna toaletten men neeeeeeeeeeeeeeej då det fick jag INTE. Bara att bita ihop alltså, eller bita och bita, KNIPA fick jag minsann göra.

Folkfest utanför Central Park

Men guuuuud vilken stämning det var, så himla häftigt, tjejer från hela världen och massor med publik, musik och ja massor av allt. Loppet gick otroligt bra i alla fall trots hettan, temperaturen kom upp i nästan 30 grader under loppets gång så... det var VARMT. Första km sprangs utanför, längs med Central Park innan man fick svänga av och springa in i parken. Väl där inne så är det kuperat och lummigt, grönt och fint.

kniiip, här SVOR jag högt.. på SVENSKA ;)

Efter 7 km ca så fanns det toaletter uppställda och jaaaaaaaaaaaaaaaa jag hade knipit länge då så det var bara att bita i det sura äpplet och ställa sig i kö(!), alltså förstår ni hur sjukt frustrerande det var att få lov att göra det! Hade jag inte varit tvungen att göra det så hade jag persat milen, men nej då... TACK FÖR DET NI SOM VÄGRADE LÅNA UT EN TOA TILL MIG! Sista kilometern var tung, för det var vaaarmt varmt och varmt, men fortfarande en härlig känsla. Väl i mål så väntade finaste medaljen, en ros och VATTEN :) Där mötte en stolt son upp, som sedan bjöd sin mamma på värsta brakmiddagen för genomförd "bragd"! Jag har världens bästa ungar jag - bara så ni vet!

One more time!

Och vet ni??? Jag gör en repris nästa år, jaaaaaaaaaaaaaaa för igår kunde jag inte hålla fingrarna i styr, så jag bokade flygresa till New York nästa sommar - 2015!!! Datumet för Tjejmilen är klart preliminärt, men man kan inte anmäla sig till loppet förrän i mars, men då ni.. då är jag snabb som en kobra och anmäler mig direkt och nästa gång SKA minsann ALLA TOABESÖK VARA AVKLARADE OCH ÖVERSTÖKADE och är dom inte det, ja då får det banne mig bli som det blir! Något mer bajamajatoaköande blir det aldrig mer... ALDRIG!

USA:s 39:e president Jimmy Carter - nice guy

Hemresan blev oförglömlig den också! Med på planet hem var USA:s expresident Jimmy Carter, han gick genom hela planet och tog alla i hand och hälsade och sa några ord. Vakterna sa att man fick fotografera honom  men att man absolut inte fick resa sig. Jag var inte intresserad av att ta någon bild så jag brydde mig inte alls om det. Men när han gick tillbaka och då gick förbi mig igen så då, utan att tänka mig för, reste jag mig minsann upp och haffade jag honom i armen och ja... så blev det, väldans trevlig var han, och han skrattade och pratade på med mig medan min son som var övertygad om att säkerhetsfolket skulle kasta sig över mig, slängde sig ner i stolen och höll för ansiktet och bara ruskade på huvet och sa ÅTERIGEN att jag inte är klok... Näe, kanske han har rätt, men som sagt om man inte är klok får man vara med om mycket :)

"Jag kan om jag verkligen vill. Och vill, det gör jag ju alltid. Dessvärre... Och Gudskelov!"