Toppformen närmar sig...

...verkligen inte alls!

ont det gör ont....

Nej för typ NU när det snart är dags att ta sig an Tjejmilen i New York så gör det alldeles för j*vla ont i ena skinkan och baksidan av låret som den onda skinkan sitter på! Men är jag förvånad??? Näe absolut inte - varför formtoppa när man kan formbottna? Det kan ju bara bli bättre så att... New York here I come med eller utan ond skinka - bara så ni vet!

Kan vara lockande i ett varmt New York!

Jaja det blir väl bra, tar jag mig inte genom milen runt Central Park nästa helg så sätter jag mig väl på nån flashig uteservering i min snygga löparoutfit och tar in en Frozen Margarita och hejar på brudarna som INTE har ont i sina skinkor och som är i värsta toppformen! Jag är inte avig jag inte!

Vila - det är grejer det!

Väl hemma väntar Tjejsimmet i Vansbro, Midnattsloppet, Tjejmilen och Tjejloppet som är en del av Lidingöloppet. Och den 22 november blir det Stockholm Tunnel Run i Stockholm, ett 10 km långt lopp som går av stapeln för första OCH sista gången en vecka innan Norra Länken öppnas för biltrafik. JAMEN SEN FÅR MAN VÄL VILA LITE VA?

Det är då inte bara att kuta inte...

Jag har varit på löparläger - hur kul och jobbigt var inte det då? En hel helg på Bosön, Lidingö i gassande sol med, för mig, helt nya människor - underbart och givande på många sätt! Helgen var fylld av löpning, löptekniker och seminarium i en bra mix - så otroligt inspirerande! Och det är PRECIS vad jag behöver om jag nu ska utvecklas och bli snabbare.

Jag är jätteövad - kan vara så att jag är rekordinnehavare!

Jag är ju till naturen sjuuukt lat, vilket gör att jag otroligt gärna verkligen INTE utsätter mig för "plåga" - både mental och fysisk - jag mal gärna på i mitt behagliga tempo. Nånstans tror jag väl att jag kan trolla med knäna och men plötsligt bara vara supersnabb och göra kanontider... Tro kan ju förflytta berg sägs det, men min tro har då inte förflyttat mig en meter längre på kortare tid än för några månader sen! och då har jag ändå TROTT stenhårt...


På stickfronten

Ho ho, sticklusten?????

Men nu är det stiltje på riktigt! Vad har hänt? Var är sticklusten? Jag har ingen aning och inte letar jag efter den heller, den kommer när den kommer. Det har hänt och varit mycket i livet ett tag nu så det kan bero på totalt energitapp. Under tiden som jag väntar på att lusten ska återkomma så ser jag till att inte vara helt sysslolös utan istället shoppar jag upp mig på lite garner he he, för shoppa går ju på nåt sätt alltid bra!

"Gör saker - inte av konvention utan för lustens och glädjens skull."