 |
| Det är jag det... |
Eftersom jag måste vara alla idrottspsykologers våta dröm alla kategorier med min mentala inställning till det här jag håller på med, så var jag helt övertygad om att jag INTE skulle fixa det. Jag tänkte verkligen rejält igenom alla anledningar till varför jag såklart INTE skulle klara av det. Det gick så långt så att jag till 95% bestämt mig för att jag nog skulle ställa in mitt deltagande eftersom det ändå inte skulle gå... Ja ni hör - bra upplägg eller hur?
De två sista veckorna före loppet kämpade jag dessutom med onda benhinnor som satte P för min träning... och även om jag hade fruktansvärt ont så kändes det nästan lite skönt, för då skulle jag ju verkligen ha giltigt förfall från tävlingen liksom.
 |
| Jag måste genomföra om jag bestämt mig - här har jag genomfört ;) |
Sagt och gjort, det vara bara att kurera benhinnorna med liniment och anti-inflammatorisk behandling och ingen löpträning alls utan bara lätt jogg sist veckan.
Uppladdningen sista dagarna innan loppet blev också den allt annat än optimal - ja nu är ju inte just det nån ovanlig förekomst i min tillvaro - som väääldigt ofta är lätt kaotisk, oplanerad och ostrukturerad. Och om jag ändå försöker planera och strukturera så... ja... joråsåatte...
Nåväl sista dygnen är det ganska viktigt att man tar det lugnt, vilar samt ser till att sova och äta ordentligt.Så blev inte fallet för mig dock. De två sista dagarna blev det nästan ingen sömn alls och knappt någon mat heller. MEN SKAM DEN SOM GER SIG :)
Jag åkte ner till Stockholm dagen innan loppet, innan jag åkte hade jag inte hunnit äta någonting utan planerade att äta när jag kom fram. OCH DET BÖRJADE JU SÅ BRAAAAA med ett försenat tåg. Jag älskade verkligen inte alls SJ och Trafikverket just då kan jag säga!
Så väl framme fanns ingen tid för mat, utan bara att dra iväg släpandes på packningen för att ta mig ut till Sjöhistoriska muséet för att hämta ut min nummerlapp och annat jag skulle ha inför loppet. Sen vidare till Cirkus för att hämta ut biljetter till musikalen SPÖK som jag och min dotter skulle på på kvällen. Tillbaka med ännu mera packning från Djurgården till Huvudsta till dottern, kasta in packningen och i princip kasta oss i väg till restaurangen där och där nästan kasta i oss den sjukt goda maten för att sedan kasta i oss iväg till Djurgården igen för att se SPÖK! Den rekommenderas btw - gå och se den! Loa Falkman äger kan jag säga!
 |
| Run Reidun run!!!! |
Väl iväg så var de första 3-4 km en ren nära-döden-upplevelse, när jag närmade mig 5 km tänkte jag att det kommer aldrig att gå, bara 5 km och redan helt slut!!! Men där och då bara vände allt, det gick lätt och det gick fort och jag kom i nån form av lyckorus där jag sprang, det vara bara så himla underbart och jag kände att det här går ju finfint, här kan jag springa huuuuur länge och hur långt som helst. UNDERBAR KÄNSLA...
11-12 km - huuuuur länge och hur långt som helst. UNDERBAR KÄNSLA...???? Jo tjeena, typ nära döden IGEN, ja faktiskt sjukt mycket närmare än i början av loppet. Här tänkte jag att "nämen vad fint då, här har jag varit ute och knatat i mer än en timme och ska väl kuta runt som en idiot i en hel jävla timme till när jag kunde suttit i nån park och picknickat god mat och druckit gott kallt vitt vin ISTÄLLET!" Ja ni hör ju jag är sjukt bra på att peppa mig själv och tänka positivt när det går tungt.
Vid 14-15 km vände det igen och återigen så svävade jag fram, hade hur mycket energi och ork som helst och samma känsla som tidigare att jag skulle kunna mata på hur långt och hur länge som helst igen. Jaaaaa ända fram till 19 km, då sprang jag in i en betongvägg kändes det som och vad händer dåååååå? Jo det står en hurtbullefriskklämkäcksglad funktionär där och ropar "Kom igen nu tjejen, nu är det nära mål om du vrider på huvudet så ser du målgången där borta" JAHA!!!!!!!!!!!!!!! Jag hade kunnat gett honom en rak höger just då: Jaaaaaa jag ser målet och det är ju för faaaaan mer än 2 km kvar dit HERREGUD MÄNNISKA tänkte jag bara. När det så är en kilometer kvar då bara kände jag att nej nu får det vara färdigtramsat med den här springningen nu ska jag i mål fort som fan så det tar slut nån gång! Sagt och gjort, sista kilometern gick FORT kan jag säga. Det var en spurt som hette duga, med lite mycket envishet och urless på att springa kommer man långt he he.
 |
| Direkt efter loppet. |
 |
| En vecka senare... |
 |
| Finaste lilla priset -mycket roligare än en medalj. Dessutom från min favorit Snö of Sweden! |
 |
| Så här känner jag mig nästan lite än :) |
På stickfronten
...uteblir idag, men jag återkommer inom jättejättekort med senaste nytt på stickfronten! Och såklart en massa annat som inte kom med här idag.
”Gör
det du måste så fort som möjligt, så att du kan göra det du vill så
länge som möjligt”
”Gör
det du måste så fort som möjligt, så att du kan göra det du vill så
länge som möjligt” - See more at:
http://www.lifevision.se/vad-vi-gor/resurser-for-livet/citat/#sthash.GiKvKKmA.dpuf
”Gör
det du måste så fort som möjligt, så att du kan göra det du vill så
länge som möjligt” - See more at:
http://www.lifevision.se/vad-vi-gor/resurser-for-livet/citat/#sthash.GiKvKKmA.dpuf
”Gör
det du måste så fort som möjligt, så att du kan göra det du vill så
länge som möjligt” - See more at:
http://www.lifevision.se/vad-vi-gor/resurser-for-livet/citat/#sthash.GiKvKKmA.dpuf
”Gör
det du måste så fort som möjligt, så att du kan göra det du vill så
länge som möjligt” - See more at:
http://www.lifevision.se/vad-vi-gor/resurser-for-livet/citat/#sthash.GiKvKKmA.dpuf
Ja gumman du e Queen of fucking everything, bäst helt enkelt Kram
SvaraRadera