Pilgrimsvandring och plattång - går det?

så är det minsann...

Såklart det går! Min devis är "Om viljan finns..." Den kom fram under en tid när jag och några med mig med hårt arbete och mot alla odds startade Friskolan i Solvarbo, och devisen har visat sig vara högst gångbar för det allra mesta faktiskt. Det är den jag spelar i hjärnan när något är tungt, går trögt och/eller verkar onödigt krångligt. Och ta mig sjutton, OM viljan finns så går det allra mesta! Jag säger inte att det är enkelt, men det går!

all min väntan bliver svår..

Och nu finns viljan, så ett nytt litet äventyr är nog under uppsegling sedan får vi se vad som blir det största äventyret i det tänkta äventyret.... Det största jobbet för min vilja just nu blir att stävja TÅLAMODET, ni vet det där som är så HIMLA BRA ATT HA ibland. När något nytt spännande och utmanande dyker upp så vill jag ju på en gång, det där med att vänta är inte alltid min melodi.

det är tungt nu... IGEN

Jaha ja nu närmar sig New York och Tjejmilen där med stormsteg, vilket visar sig genom min inte alls formidabla tajming vad det gäller formtoppen, den är nämligen på väg neråt - mot botten med racerfart. Men det är väl kanske bra för då VET jag att jag kommer att klara loppet galant - synd bara att det ska vara så himmelens krångligt och drygt att komma till och ta sig genom den där formbotten först. Idag blev det 4 km på asfalt som bara gick så sjukt tungt, kändes som typ 40 mil i lervälling.

Det är precis som när jag pluggade på Högskolan, när det var tentadags och tentaångesten osade ut ur varenda por i hela kroppen och hjärnan var helt tom - ja bara ett enda stort vakuum - då visste jag att det skulle gå vägen. Hur knäppt och onödigt var inte det då?

Mina favoritmänniskor på jorden <3

Åååå i helgen blir det äventyr för Hannes The Lillfis och mig - vi ska minsann åka tåg till Stockholm och hälsa på konditorungen, järnvägsnörden och deras missar över dagen. Det ska bli sååå kul. Jag älskar varje sekund med den där killen - igår t ex så pratade vi länge i telefonen om att äta sniglar och glass - fattar ni hur intressant det är eller? Det spelar ingen roll om jag är sjukt trött, sliten eller nere, den där lillkillen och den andra Adam The Minifis får mig alltid ändå bara att känna stor lycka och glädje. Älskade älskade killarna <3

På stickfronten 

Talia - finsockorna!

Talia! Ja så heter dom - knästrumporna som jag just nu stickar på i bästa garnet som finns, Plucky Feet. Så himla fint mönster och jag är supernöjd med min färgkombo också, ljusgrått, mörkgrått och en ganska knallig gulgrön. Alltså de flesta färger gör sig såå himla fint mot grått.

Nu får vi väl se vem som ska använda dom då, jag skulle så gärna vilja ha dom själv men alltså MINA VADER!!! Var kom dom ifrån liksom? Jag tror jag fått dom tjockaste eller största eller kalla-det-vad-ni-vill vaderna i hela världen. Undrar om det var dom enda som fanns kvar när det var min tur att få?????? Jag har alltid problem när jag ska köpa stövlar med höga skaft. När jag var yngre och red så fick jag alltid lämna in ridstövlarna till skomakaren så han fick sätta i en kil bak på stövelskaftet så att jag kom i dom - hur kuuul var det då??? INTE ALLS kan jag säga! Jag är rätt så liten för övrigt så det där känns ju väldigt onödigt att jag fick för stora vader.

Nu för tiden, gud bevars, har ju även skotillverkarna insett att även vader kan se olika ut, ja precis som rumpor, magar. tuttar, midjor och allt annat på kroppen. Oj vilken utsvävning det blev, det blir visst lätt det i den här bloggen... Nåväl, vad jag ville komma till var att jag med mina vader sätter nog ogärna på mig dom där fiiina sockorna, det får helt enkelt bli nån med mer välsvarvade ben än mig som får ta dom :)

"Ingenting är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid"