Ur led var tiden ... eller?

typ så äre!

Det har varit en lång och konstig tid, den här senvintervåren, jag har tagit stryk på flera plan och på olika sätt.. men nu så ska jag väl vara på väg tillbaka till ett normaltillstånd igen känns det som!

normalt är skönt ibland!

Ja det känns riktigt RIKTIGT bra, jag är fylld av ny energi och glädje och det är såååå himla härligt att den känslan infunnit sig igen - för det har varit tungt en tid, tyngre än jag velat erkänna och jag har inte kunnat dela allt med nån, inte så som jag skulle behövt i alla fall...

jag har dom bästa!

Men trots det så kan jag än en gång bara konstatera att jag har dom bästa vännerna, fler "riktiga" vänner än jag kunde ana som ser, hör och förstår utan att allt för många ord behöver yppas - hur mycket är inte sånt värt då?? HUR MYCKET SOM HELST!!!!

På stickfronten
Mitt stickrum, gott folk, det går framåt och det blir så bra och jag kommer att vara så kär i det när det är klart så att risken finns att jag isolerar mig där inne, mig och mina garner :-)

Jag är nog lite kär i lillesta snickaren också som bara förstår hur jag vill ha det, jag menar hur mycket kan inte jag vela och krångla till det - och snickarn bara fattar - AMAZING :D

Yäääy, jag stickar för fullt igen, så nästa inlägg blir en rapportering från stickfronten kan jag lova!

det är väl här man ska möta VÅREN?

Nu drar jag till Paris några dagar - jag hoppas på lite mycket vår där, så jag kan sitta ute med en stickning i ena handen och ett glas gott rött i andra och bara njuuta av tillvaron, titta på folk, äta gott och insupa den parisiska atmosfären!

"Titta inte bakåt - det är inte dit du är på väg!"