lördag 28 april 2012

Man får faktiskt...

precis så är det =)

Den här veckan har det kommit annat emellan hela tiden, tänk vad man inte alltid styr och bestämmer själv!

I tisdags åkte jag på tjänsteresa, för första gången på länge, för att delta i ett möte på en annan av våra myndigheter. Till huvudstaden skulle jag minsann och vad kom emellan då? En VRÅLFÖRKYLNING!!! Jag vaknade med halsont, rinnande ögon och nysande näsa - men, men bara att bita ihop och köra järnet!

Väl på mötet när det var min tur att presentera mig så kom det inte ett ljud ur min mun, eller jo ljud kom det men inte var det min röst och det kom absolut inga begripliga ord - yäääy succé...

Jaja det gick väl "så där" bra men jag kraxade i alla fall ur mig ett och annat - förhoppningsvis vettigt oxå - jag KAN JU INTE vara tyst, utan måste delta och engagera mig i allt som pågår... fatta hur jobbigt det då är att tvingas vara tyst när man heter Reidun.


Ibland spelar tillfälligheterna en i händerna, den här gången föll det sig så lyckligt att en av mina stickkompisar, Dessi , som bor i Östersund, skulle vara i Stockholm den dagen och den andra tokan Lotta bor ju i hufvudstaden så att en dejt med dem var ju såklart alldeles självklar!


Kl 15 var mötet slut, då får jag ett sms där det står: "Snyt dig och kom ut!"

Guess who???

Galningarna Lotta o Dessi såklart! En alltför kort dejt hann vi med, men den var ju helt sjukt bra och rolig - som väntat! Det tål att sägas igen - jag HAR de bästa vännerna! Prat, skratt, praliner, kaffe och vin på Vetekatten blev det =)


(Pssst, det kom en STOOR kall öl på Centralen emellan oxå) 


På stickfronten kommer det hela tiden nåt annat emellan tycker jag och det är så jäkla toppen - ibland.

Vårkoftan som skulle monteras, det kom en ovilja att montera emellan - herreguuud hur svårt kan det va liksom att bara göra klart? Jag gillar koftan, älskar färgen och vill verkligen ha den, ändå så får jag inte fingrarna ur... Visstja det kom en sjalstickning emellan också, den är klar nu, Wilshire så himla fin, men FÄRGEN, färgen kom emellan - så nja eller snarare nej, den får flytta till nån annan. 


Fortsatte på sockorna Faux is Fair, gjorde klar första sockan och ja då är det ju bara en socka kvar att göra, MEN det kom nåt annat emellan även här.... ett par andra sockor! Jomenvisst så är det, så jag sa till mig själv att "...det är helt OK att börja med dem, det är t o m bra att sticka emellan med dem, för då kommer den andra sockan att vara roligare att sticka sen".  Alltså - jag är så sjukt bra på att hitta på ursäkter för att få börja på nåt nytt.


Så nu stickar jag alltså på ett par knallorangea Shurtugal till dottern, jag är glad, dottern är glad - det kan  inte bli bättre ju!

Ja så här rullar det på mest hela tiden tycker jag, men ändå när man tänker efter, det gör väl inte så mycket att det kommer annat emellan, eller vad säger ni?

"Om du alltid gör vad du alltid gjort, kommer du alltid att få vad du alltid haft."

lördag 21 april 2012

Nördig - jag? Javisst!

Idag frågade Dessi mig om vi är nördiga som har fastnat så totalt i garn-, mönster-, och stickträsket! Mitt svar på frågan är JAAAAAAAAA!!!! Jag ÄR nördig och jag VILL vara nördig för jag tycker att det är så himla kul!


Jag ÄLSKAR att shoppa garner, mönster och allt annat som hör till, det ÄR kul att titta på vad andra gör och bli inspirerad av dem och det ÄR helt underbart att få hem garner och klämma och känna på dem och bara få njuta av dem. Dessutom har jag fått många nya vänner tack vare detta intresse som nu nått en nördnivå - så JA jag är en nörd och det är jag glad för!


Förra helgen tillbringade jag med en av dessa vänner,nämligen Lotta! Hon är inte klok på en fläck, eller jo det är hon visst det, väldigt klok t o m. Men hon är helt galen och det älskar jag, jag tokskrattar mest hela tiden. Helgen var så himla toppen, vi skulle göra så mycket, det slutade med att vi inte gjorde så mycket, men det vi gjorde var det vi VILLE göra.

Vi pratade, vi åt, vi drack, vi skrattade och vi stickade, en dag tog vi oss t o m utanför dörren! Jag var och är i stort behov att bara få vara och det fick jag verkligen, tillsammans med Lotta - det kunde inte ha blivit bättre! Jag säger det igen - jag har de bästa vännerna - jag hoppas att jag är en lika bra vän som de är!

Wilshire
Jag började ialla fall att sticka en sjal, Wilshire, den stickar jag i ljus turkost Rialto Lace från Debbie Bliss. Sjalen är jättefin, men jag är lite missnöjd med färgen, den är för blek för min smak- så denna sjal får helt enkelt flytta till nån annan när den är klar!



















Det här läckra knallorangea garnet från Arwetta skall bli ett par - i mitt tycke- supersnygga sockor till min dotter. Sockorna heter Shurt´ugal och beskrivningen finns i boken Socktopus. En socka med ett snyggt strukturmönster och en läcker häl, den stickningen ser jag fram emot!

Men innan jag börjar på något nytt ska jag göra klart sjalen och sockorna Faux is Fair. ...eller hmmm ska jag det.. nej så där bestämd kan jag baske mig inte vara - lika bra att erkänna det på en gång. För det är nämligen som så att jag ska - NU RODNAR JAG - shoppa loss lite nu direkt när jag slutat skriva här...

Jooo det ÄR sant, för jag har sett ett garn som jag bara MÅSTE ha, och ett mönster oxå, eller egentligen flera mönster, nej hörrni bäst jag slutar nu...

"Livet är en labyrint, man måste gå vilse några gånger innan man hittar rätt"

Underbara älskade

Jag är farmor också - jag älskar att vara farmor! Ibland ringer jag och pratar i telefon med Hannes trots att han bara är ett år, men det går så bra så. Vårt senaste telefonsamtal blev dessutom filmat av Mamman och Pappan, det var helt underbart att få SE detta och jag bara måste få dela med mig av det till er:




"Hela världen är en rad av underverk men vi är så vana vid dom att vi kallar dom vardagliga"

fredag 13 april 2012

Det SKA va roligt... faktiskt!


Jag har en väldigt otroligt klok vän, Dessi, samtidigt är hon bland de galnaste jag känner faktiskt! Mmm jag vet, det låter och verkar lite paradoxalt men så är det i alla fall. Fast när jag tänker efter så är det inte alls paradoxalt eller minsta konstigt, nej snarare väldigt logiskt, de galnaste människorna är nog de tryggaste och de klokaste - för det är de som har en otrolig självinsikt, det är de som är de goda och ödmjuka människorna, det är de som bjuder både på sin klokskap, sina "brister" och sin galenskap ja på sig själva helt enkelt, och sånt gillar jag!

En av många klokheter hon kläckt ur sig och som jag valt att verkligen ta till mig är att "det ska vara ROLIGT att sticka..." Det låter kanske inte som en av de djupaste filosofierna som yttrats men faktiskt, i den tid och värld vi lever i nu där hjulen snurrar galet fort vad vi än gör så är det så himla bra och klokt sagt i just mitt fall i alla fall.

Så sant så!
Som ni vet så stickar ju jag, jag stickar nästan jämt, överallt och jag stickar massor OCH det tenderar lätt att bli prestige- och prestaionsångestfyllt, även här kryper duktig-flicka-beteendet fram, har jag bestämt mig för att sticka en sak, ja då ska jag baske mig göra klart det också och fint ska det minsann också bli....

Javisst, men det är bara det att en del av de där stickningsföremålen inte alltid är så himla roliga som man trodde - tvärtom de kan va riktigt aptrista, det är ju inte alltid det blir som man tänkt sig, det är inte alltid de är så himla fina som man trodde att de skulle vara, men duktig som man är så gnetar man ju vidare - fatta hur knäppt det är egentligen: Jag ägnar massor av tid att göra det bästa jag vet, för att det får mig att må bra, men ändå så ägnar jag ibland den tiden åt nåt som är så himla urtrist att skapa bara för att... och, mina vänner det är här Dessis kloka devis kommer in, det ska va ROLIGT att sticka!

Vårkoftan blockas - bara montering kvar!
Numera anammar jag alltid den devisen, så fort jag känner att näe det här vill jag inte, då lägger jag ner det projektet, jag repar upp och använder (kanske) garnet till nåt annat roligare. Devisen gör att jag kan avbryta en stickning utan dåligt samvete, trots att mönster och garn kanske kostat mycket pengar... Jag har inte dåligt samvete, jag funderar inte så länge innan jag bestämmer mig . jag går på magkänslan... Det är så himla härligt att göra det - att ta beslutet och att genomföra det oxå!

Va farao, hur många andra måsten har man inte och herregud när vi väl ska ägna både vår tid och våra pengar åt nåt vi gillar för att må bra, för att få avkoppling då ska väl det baske mig vara roligt oxå! Så dum-, ful- och tråkstickning har jag slutat med! det går bort!

Faux is Fair - pågående och ROLIG stickning!
Jag har några roliga stickningar som jag precis avslutat, och jag har en pågående sockstickning som är jätterolig! Just nu är de föremålet för min senaste kärlek - Me like very much! Dom stickar jag i riktigt mörkblått Wollmeise Twin och mörk turkost Arwetta Classic - färgkombon blir kanon! Det här kommer att bli nya gladsockor känner jag. Vårkoftan och Spruce Forest var också roliga stickningar, koftan är klar för montering och sjalen är färdig - den kommer också att bli en ny favorit!

Spruce Forest - klar!
I helgen ska jag till kungliga huvudstaden för att njuuuta av tillvaron med min tokgalna stickkompis Lotta, hon är en av de bästa av bästa, det kommer ju att bli så himla härligt. Jag packar tandborste, trosor och stickning - det räcker bra det säger Lotta, och jag är ju en lydig och foglig person och gör som hon säger:-)
Vi ska prata, slappa, shoppa, sticka, parta och...  UMGÅS. Känner jag oss rätt så kommer det att tokskrattas hela helgen - med Lotta kan och får man vara hur galen som helst! och det får man med mig också. SÅ jag hoppas verkligen att jag är helt slut när jag sätter mig på tåget hem på söndag, Slut och fulladdad av ny energi!

"Spela inte spelet - lev livet!"

måndag 9 april 2012

De bästa vännerna är mina - bara så ni vet!


Det har varit jobbigt mellan varven en längre tid nu, en tid där känslorna pendlat mellan hopp och förtvivlan, glädje och misströstan. Från början tyckte jag att jag var bra rustad och det fungerade också riktigt bra riktigt länge - jag kände mig stark och jag visste att jag skulle fixa det... Men nu vet jag, nåt som jag förstås egentligen har vetat hela tiden, man fixar inte allt själv! Det är nog inte heller meningen att man ska fixa allt själv - meeen det är ju så himla svårt att låta bli - man kör så det ryker.... Men det finns en gräns för alla, och jag har nått min nu!

Jag är vuxen nu, jag har barn och barnbarn, ändå finns det stunder när jag skulle vilja vara liten igen och när jag önskar att mamma och pappa fanns kvar så jag kunde lämna över till dem för en stund - nu är det en sån stund...
Men nu finns de inte kvar och hade de gjort det så hade jag nog ändå inte vänt mig till dem... "Duktig flicka" ni vet...

Som tur är så har jag min syster som är min allra bästa vän, jag har mina underbara ungar, min svärdotter och lilla älskade Hannes, jag har den bästa och mest förstående chef och jag har mina vänner, de bästa av bästa - utan alla nu nämnda hade jag nog bara varit en våt fläck nu!

Jag har många bekanta, men jag har faktiskt inte så många vänner kvar - jag har sållat hårt genom årens lopp - men de jag har är helt fantastiska!!! I nöden prövas vännen och så även den här gången - det försvann några på vägen den här gången också... Men jag kan vara utan dem, jag behöver inte dem och förmodligen behöver inte de mig heller!

Min syster, mina barn och mina vänner är minsann inga ja-sägare - nej då, man får höra sanningen även när den är obehaglig och svider, de tar mig i hampan, de peppar, de förstår utan allt för många ord - de berikar mitt liv på ett sätt som är svårt att förklara.

Det är OK att störttjuta och snora utav bara sjutton och det är helt OK att flamsa och tramsa och tokskratta fast det är en svår situation där man kanske förväntas vara ständigt nedstämd och ledsen...

Jag orkar och vill inte vara tyngd, ledsen och nedstämd hela tiden - jag måste få leva fullt ut - jag måste få skratta och busa, fjanta och njuta, annars dör jag inombords. Allt det där kan och får jag göra utan att förklara och försvara mig, just därför att jag har de bästa av de bästa i min tillvaro!

Till alla er vill jag faktiskt bara säga TACK - tack för att ni finns och för att just ni är mina nära och mina kära.

Jag klarar mig alldeles utmärkt utan en massa saker, ja jag klarar mig faktiskt utan det mesta, (psst INTE MINA GARNER) men jag klarar mig inte utan er!

 "Äkta vänner är som ädelstenar, värdefulla men sällsynta, falska vänner är som höstens löv, granna men blåser bort med första vinddrag"

torsdag 5 april 2012

Frestelser...

Många sorters godis finns det ju...
Lite bloggtorka har det allt varit ett tag men som jag brukar säga: plötsligt händer det :-)

Det händer mycket i tillvaron nu, både positiva och negativa saker - en sak är säker det suger energi - så pass att det inte funnits nåt över till att skriva här på ett tag, men nu så, I'm back on track!

Vårkoftan - snaaart klar
Nu är jag snart klar med lillesta vårkoftan, och jag längtar tills den är klar för sen - SEN - ska jag börja med sockor! Ååå vad jag längtar :-) Den som väntar på nåt gott väntar alldeles för länge tycker jag!

Min senaste kärlekshistoria: Arwetta - hallonrosa, chockrosa, turkos och jeansblå och Zauberball
Jaaaa jag har shoppat sen sist - superfina markörer har inhandlats och värsta läckraste garnerna från Danmark - så nu jag är så där tokkär igen. Dessutom inhandlades Addi Click- stickor, det ska bli kul att testa!
Alltså tänk vad mycket positivt det här garnknarkeriet för med sig - jag är ju nästan jämt nyförälskad ju och hur härligt är inte det så säg?

mm, så är det!
Vad det gäller koftan och det, inom kort, framtida sockprojektet så är jag så djupt imponerad av min egen karaktär den här gången - jag tar fram sockmönstret, jag klämmer och känner på garnerna och funderar på vilket jag ska välja och det är såååå nära att jag ska börja sticka, MEN då tar jag mig själv i hampan och säger till mig själv att - aj aj aj lilla gumman en sak i taget, koftan först, sen sockor. Och vet ni - jag är så himla duktig och gör som jag säger! Belöningen kommer att bli sockstickningen och en sjalstickning - SAMTIDIGT -lite wild´n crazy får man allt vara då eller hur?

Många häxor är vi...
Jag är så glad, jag är minsann med i bästa Facebookgruppen ever: Kofthäxorna, den är så himla bra, en stämning som inte går av för hackor, ödmjuka men superduktiga och inspirerande stickerskor som gärna delar med sig av sina kunskaper och sina "brister",  det är massor av glada tillrop och hejaheja - kul! OJ, det blev nästan lite hallelujamoment över den rosen - men jag tycker det är så kul där så det bjuder jag på.
Sommarens höjdpunkt?
Jag måste få berätta om att det finns ett embryo till lite vilda & roliga stickplaner för sommaren - det kan bli en Jämtlandsresa med inslag av stickläger, studiebesök på Åre chokladfabrik, tokshopping i garnbutiken Kaki, Jämtlandsull måste förstås avnjutas, en avstickare till Trondheim för MERA garn-tok-shopping - alltså låter det kul eller kul? Spa, badtunna och whisky kan blir ett stående inslag! Mäh - nu känner jag att det är inte ett embryo längre - det är ju ett måste!!! Ett garanterat stående 100%-igt inslag kommer att tokskrattandet att vara....

"Det är lättare att veta hur man ska gå om man vet vart man är på väg."