lördag 12 april 2014

Jag kan ju bara jag vill!

Min hjärna är inte helt lätt att samarbeta med!
Moahahaha jag har löst problemet - ja ETT problem! Jag SKA springa Midnattsloppet OCH jag SKA resa också fast numera på olika dagar he he! Ett litet telefonsamtal och ett otroooooligt trevligt, mjukt och ödmjukt tonfall på rösten senare så var det problemet löst!
Grundproblemet, ja alltså min grava dementa Alzheimers, kvarstår dock men nu är ett problem löst och då nöjer jag mig så. Grundproblemslösningen överlåter jag med varm hand till "Nån Annan".

Så nu vet ni :)
Många ursäkter finns det...
Jag hade en tänkt plan idag, den sprack! Det har en tendens att ofta göra det, vilket ju kan bero på att jag har taskig karaktär eller så är jag bara VÄLDIGT flexibel. Just idag berodde det på det förstnämnda, den dåliga karaktären alltså. Jag hade tänkt köra ett riktigt långpass löpning med löpskolningsövningar inlagda. Men alltså... den här dagen blev istället en dag av busy doing nothing, japp så blev det. Eller ja ingenting... jag har ätit ur en stor påse godis, stickat en halv socka och klippt lite hår. Jag är så sjukt lat mellan varven så det finns inte - när man har bestämt sig så är det väl bara att göra det man bestämt sig för! Men det finns uppenbart flera STARKA viljor i min kropp, den lata delen är ofta den starkaste... Jag kan alltid lätt hitta tusen argument för att låta den sämre sidan av mig vinna utan att det ger mig dåligt samvete. Nåja det kommer en ny dag imorgon och då ska jag...

Apropå hjärnor, se lyssna och SKRATTA:


Och sist men inte minst: Rumpkullorna - kom ihåg var ni läste det först!

"Inget är så galet att det inte kunde vara värre."

fredag 11 april 2014

Mycket shopping blir det...

Nämen om man skulle ta och bli lite helfrisk igen då som omväxling...  Jag veeet att det där lät liiite bittert och klagigt men faktum är att jag är sjukt trött på att inte vara vid full vigör! Pigg, alert, frisk och kry ett LÄNGRE tag skulle vara lite lyxigt kan jag ju tycka. Men men det är på G så tålamod....


OMG!!!!!!!!!!!
Shopping - jag har shoppat värsta skorna och jackan, dom är så sjukt snygga så jag dör nästan. Skorna, ett par vita högklackade boots, alltså jag skulle kunna sova med dom och jag lovar - jag har gått runt i dom här hemma så fort jag hunnit. Så nu har jag haft dom till joggingbrallor, jeans, långkallingar, tights och ja till enbart trosor också, allt för att få ha dom på mig så ofta och så mycket som möjligt. Ja så där är det när jag blir kär, jag kan liksom aldrig få nog - men är man kär så är man, då är det väl inte meningen att man ska få nog heller eller ens försöka vara lagom?

Jackan!!! say no more
Skinnjackan, Paris från Jofama by Marie Sernholt,.. japp kär i den också, den är ju så läcker. Ett par knallgröna sommarskor och en LÅNGKJOL har jag också införskaffat mig gudbevars, kort som jag är. Jag har jämt tyckt att jag är för o-lång för många snygga plagg som t ex långkjol, långklänning, kappa etc men nu struntar jag i det för jag tycker det är apsnyggt och jag vill va apsnygg ibland alltså köper jag OCH bär såna plagg också numera. Det finns sköna fördelar med att bli äldre - couldn´t care less är en sådan fördel! Man kan liksom strunta helt i konventionella traditioner eller vad man nu ska kalla det.

bakom mina solglasögon...
knallgröna skor - snyggt till solbruna fötter :)

Och sen har jag span på ett par turkosa solglasögon som jag nog MÅSTE ha ... Jag tror faktiskt dom är gjorda just för mig, dom liksom bara ropade på mig när jag såg dom första gången.

träning...
Ja och när vi nu är inne på ämnet shopping - träningskläder!!! Hur mycket snyggt sånt finns det inte då? Men gud det finns hur mycket som helst och då uppstår ju frågan hur mycket träningskläder behöver man???????

Ja alltså JAG behöver allt som jag tycker är snyggt så att... ja så har det blivit nu, mycket träningskläder har jag - JÄTTEMYCKET. Använder jag dom??? Nej jag kör med samma lika varje gång i alla fall, vad är det för fel på en??

Det är lite med träningskläder som med mina garner, jag MÅSTE HA - kan INTE motstå och det kan aldrig bli för mycket... MEN - inte att förringa och det kanske låter ytligt, må så vara då - snygga träningskläder bidrar till ökad träningslust om ni frågar mig!

Förutom kläder finns det ju en uppsjö av tillbehör också, men där har jag inte varit lika flitig: jag har köpt mig en GPS-/pulsklocka. Vilken hit säger jag bara, den mäter ju allt nästan, sen pluggar jag i den i datorn när jag kommer hem efter en löprunda och så förs all data över från klocka till dator. Så kan man på ett enkelt sätt jämföra mot tidigare rundor, etc. Jag gillar den där klockan skarpt, den är perfekt vid intervallträning t ex. och den triggar i alla fall mig till att utmana mig själv nu när jag har bra koll på mina "prestationer".
Inspiratör!!!
Jag har också köpt en bra och PRAKTISK - tro det eller ej - grej att ha nycklar, mobil etc i när jag springer. Det är ett bälte med många fördelar, ett s k IQ-bälte. Jag såg bältet första gången i Maria Akrakas bok "Den magiska milen", så jag slängde mig direkt på datorn, lät klickfingret jobba lite och ja ett par dagar senare hade ett bälte flyttat hem till mig.


För vad jag inte gillar med löpningen är nycklar som skramlar, hörlurssladden som hänger och slänger och mobiltelefon som skumpar i fickan. Och då är bältet perfekt! Förutom att det är riktigt mjukt och smidigt så är det är det beklätt med reflex så när det är mörkt ute så fungerar det även som reflexväst, fast snyggare ;-)

Herreguuu vad reklam jag gjorde där kände jag nu... nåja jag är supernöjd och då kan jag väl få dela med med mig lite av det då.

Ny favorit - får se hur länge det varar den här gången.
Jag testar nya hudvårdsprodukter IGEN, och jaa jag är lika hopplös där. Jag tänker att det där måste jag ju bara ha och så köper jag grejerna och sen då??? Jag använder dom i några veckor sen har jag tappat lusten, det tar för mycket tid och det är så sulligt - ni hör ju hur uthållig jag är... Jag tror jag skulle få väldigt mycket plats över att förvara nödvändiga saker och kläder som jag faktiskt använder om jag rensade ut mina impulsköpsfyllda skåp och lådor här i huset.

just NU känner jag att jag också skulle vilja kasta mig i en lerpöl...
MEN HUR KLANTARSLIG FÅR MAN BLI??? Vad kom jag på precis exakt idag? Jag ska ju springa Midnattsloppet - trodde jag!!!!! Men har jag inte bokat en resa med den dagen som avresedatum??? Jo det har jag, Nollkoll är bara förnamnet på mig, nu blir jag så suuur, jag har ju sett fram emot det loppet sååå mycket. Tänka att få springa på Söder i Stockholm med 25 - 30 000 andra en natt i augusti! Och det har jag nu sumpat. Jag måste sluta att bara göra, jag måste börja tänka efter före och ha lite bättre koll innan jag agerar. SUCK!

På stickfronten
De blå och bruna sockorna är på G, jag älskar färgkombon! Och garnet -Malabrigo Sock -  det är ju helt underbart - jag är nyförälskad i den gamla favoriten! Det är mjukt, det är lättstickat och det känns lyxigt - känslan är viktig när man stickar tycker jag - sen vad det är kan ju vara olika för olika människor såklart.

Nåväl, den här nyförälskelsen i Malabrigo resulterade i en galen garnshopping kväll på distans med Lotta - tårarna trillade av allt skrattande - fattar ni hur svårt det kan vara att få ihop det hela på distans?? Näe inte jag heller, men efter mycket om och men så rodde vi det hela i land så nu väntar jag på rolig post och mjuka paket vilken dag som helst :)

"Hellre begå en dumhet då och då än att aldrig göra något klokt"

torsdag 3 april 2014

Oj nu igen...


Joråsåatte...
Så är då mitt eget dårarnas paradis ett faktum, jag ska ge mig på Tjejklassikern OMG fattar ni? Jag fattar ingenting jag!
Hur är det möjligt, man frågar sig gång på gång lalala...
Skidor är inköpta och anmälan till Tjejvasan 2015 är fixad, så nu blir det att hoppas på tidig och mycket snö kommande vinter - håll nu alla tummar för det.
Wtf var det verkligen JAG som sa det där?

Anmälan till Vansbrosimningens Tjejsim och Lidingöloppets Tjejlopp är också kirrad så att det är väl bara att kasta sig ut i Västerdalälven respektive Stockholmsterrängen då.

När det gäller Tjejvättern så har jag velat fram och tillbaka tills nu då jag var lite osäker på om jag skulle ta den i år eller vänta till 2015 och låta den bli det avslutande loppet i min klassiker. Men så sent som igår kom jag ju på att det kanske inte är så vettigt att ta Tjejvättern i år.

New York - here I come!
Jag ska ju för guds skull till New York och springa Tjejmilen där en vecka senare! Och det vore ju himla trevligt eller åtminstone ganska skönt att kunna sitta ner i flygplansstolen heela vägen över Atlanten utan ÖMMANDE och SÅRFRIA rumpskinkor... eller? Och att kunna springa en mil i ett förmodligen mycket varmt New York med PIGGA ben...eller?
Herreguuud hur velig är inte jag då... jaja det finns ju tid kvar att fundera ett litet tag till.

Alltså:
2014: Tjejvättern, Tjejsimmet och Lidingö Tjejlopp
2015: Tjejvasan
eller 
2014: Tjejsimmet och Lidingö Tjejlopp
2015: Tjejvasan och Tjejvättern

Mycket tjej det blev där  - vilket ju måste betyda att jag är tjej än trots att jag numera är 49,5 + ;) Tjej låter ju onekligen roligare än tant...

Springa springa spriiingaaa
Ja och så blir det Midnattsloppet och Tjejmilen i Stockholm också - hur blev det så här då? Jag bara undrar...

Den här fick jag av kvinnan i mitt liv - Lotta - sist vi sågs <3
Ååååå jag har faktiskt haft en helg med världens bästa Lotta sen sist också! Vi gick minsann inte på någon garnmässa den här gången heller, precis som vi inte hade tänkt heller faktiskt, nä för vi hade världens bästa kvalitetstid tillsammans istället. Som jag hade längtat efter människan och som jag längtar nu igen.

Du och jag Lotta...
Det är prat, kaffe, oceaner av tokskratt, lite vin, en och annan irish coffee och stickning som står på agendan när vi ses, jag älskar varje sekund. Energigivande som tusan är det trots seeena nätter och ganska tidiga morgnar. Vi försöker vara sociala med övriga Lotta-familjen lite mellan varven men för det mesta så ser vi till att tillbringa tiden ensamma hahaha, det är nog bäst så för alla parter tror jag. Jag är ganska säker på att hennes äkta hälft är inne på helt samma linje där. En dos av oss två behöver kanske inte vara så stor för att man ska vara nöjd ett längre tag sen :) Nu ska vi snart bli lite halvsambo mellan varven och fatta hur bra det kommer att bli då - jag längtar!

Finaste trappan
Han har testat den...

Trappan... ÄNTLIGEN är vår livsfarliga trappa upp till andra våningen utbytt! Numera står finaste spiraltrappan i hallen. Och inte nog med att den är sjukt fin, den är "fööön" också. Älskade lillfisen har varit här och provgått, provsuttit och känt på varenda pinne i räcket och trappan var minsann både jättefiiin och jättefööön, med beröm godkänt alltså. Nu går han obehindrat både upp och ner i trappan utan att man behöver vara livrädd. Nu ska bara älskade lilla minifisen också lära sig att man inte springer upp och kastar sig utför, så sen så... :-) 

Dessutom har jag ju en snickare som inte är omöjlig, och därför inte heller tycker att jag är dryg med mina önskemål - eller ja åtminstone säger han då så... - vilket innebär att jag fick en rund öppning till trappan på nästa våningsplan - det är ju sååå kanoners. Nu är det bara resten kvar som nytt golv, nya tapeter, en takkupa, en stoooor altan ut mot sjön, ja och så nån miljon pengar till förstås...

På stickfronten

Teststickarobjektetsomjagnumeraavskyr
Teststickning pågår... meeen hur många gånger ska jag begå misstaget att göra grejer på "beställning"???? Det såg så bra ut och det verkade så roligt, men efter att ha stickat fel 450 tusen gånger så har ju jag lackat ur för länge sen. Är det första gången det händer? Nej!! Andra? Nope!! När ska jag lära mig? Vem vet inte jag, vem vet inte du... na na na
Ja inte blir det då två sockor teststickade, det blir bara EN sen ska jag fasiken börja på något nytt!

Nästa projekt blir: chokadbrunt+himmelsblå= SNYGG KOMBO
Under tiden som jag stickar på ett NYTT&ROLIGT och BRUNT&BLÅTT projekt ska jag nog fnula på den där dregelfina koftan, om jag ska kasta mig över den eller hur jag ska... Dessutom får det bli ett litet hemligt men superkul sidoprojekt. Jag har en hemlis som jag bara väntar på att få berätta för hela världen snaaaaart, när man blir lycklig vill man ju dela med sig, eller jag vill då det i alla fall. Och nu är jag lycklig så att... snaaart kommer det :)

"Jag visste inte att det var omöjligt, så jag klarade av det."








tisdag 1 april 2014

To be continued...

Då så, då börjar jag där jag slutade...

Dominikanska republiken ja, det var där jag skulle ligga i skuggan under en palm, dricka rom, dansa merengue och simma med delfiner. Och så blev det också plus lite mer :) Vistelsen på Dominikanska blev en salig blandning av semester och äventyr och möten med en massa häftiga människor från jordens alla hörn. Delfiner, snorkling, zipline, vattenfall, laguner, ridtur i regnskogen...

I skuggan under en palm, zipline hööögt, Cuba Libre, kristallklart vatten och min fina danspartner.
Att simma med delfinerna är nog det häftigaste jag gjort tror jag, vilka underbara djur. Jag trodde det skulle vara lite läskigt när de kom farande i vattnet de där stora firrarna, men icke! Jag ville inte släppa dom och jag ville verkligen inte lämna dom heller - guuuuud va kär jag blev!

Man KAN bli kär i en delfin!
Jaha ja och merengue blev det också, hur fränt va inte det då att få dansa det med en infödd dominikan, herregud va duktig han var och vad duktig JAG blev när jag dansade med honom. De dansar från det att de kan gå nästan, ja dom är helt fantastiskt duktiga på all dans, sen skadar det ju absolut inte att de är fantastiskt vackra att se på och är otroligt trevliga också. Så det där med att dansa merengue på en båt i Karibien kan jag varmt rekommendera

Och Cuba Libre säger jag bara - MUMS!!! Rom och cola är verkligen inget jag gillar, tvärtom, men där i dess rätta miljö så var det fantastiskt gott. När min äkta hälft var duktig och tog med sig sin enegidryck och gick till gymmet så vattengympade jag mig fram till poolbaren och tog mig en energiviande iskall Cuba Libre istället, ja så att jag skulle orka vattengympa mig tillbaka till solsängen, nån måtta får det ju ändå lov att vara och det vet ju alla att alla sätt är bra utom de dåliga he he. Men jaaa jag rörde lite på mig jag med, jag spelade faktiskt tennis nån gång där mellan varven...

HÖGT!
Höjdrädd som jag är så var jag ju tvungen att prova på att åka zipline - jag var så sjukt nervös och så arg på mig själv för att jag återigen kastat mig in i nåt utan att tänka mig för - så liiite mycket kräksjuk var jag ju när jag insåg hur himla högt upp jag skulle för att sedan kasta mig ut på den där linan som kändes som den var närmare himlen än jorden liksom. Tårarna rann kan jag säga, men sen var det väl bara att bita ihop och göra det, och en sak ska jag säga: JAG ÅNGRADE MIG INTE - det var så häftigt, fort gick det och högt var det men såååå läckert. Man tog sig till nya platåer flera gånger, den ena högre upp än den andra.

Mellan de två högsta platåerna fick jag panik, där åkte jag i en sele runt midjan hängandes på en lina HÖGT upp i luften över ett träsk när selen började snurra och jag bara tänkte att "jaha det va ju kul så länge det varade, hejdå världen". Ja lite måste man ju överdriva, det räckte liksom inte med att "jaha, vad gör jag nu, nämen det kommer säkert att gå bra det här". Nej då min sista stund på jorden var absolut kommen, alla instruktioner jag fått var som bortblåsta - i en millisekund som varade i timmar - men sen tog jag mitt förnuft till fånga och visste vad jag skulle göra och vips så kom jag fram till nästa platå, och överlevde gjorde jag ju också. Men jag var ju inte så himla kaxig när jag skulle kasta mig iväg en gång till efter det... Men totalupplevelsen var värt den där stunden av skräck.

London, say no more...
Knappt två månader senare bar det av igen, denna gång tillsammans med min galna kompis och min lika galna syster till London -  vi undrar faktiskt än över hur mycket man kan skratta! Hur kul kan man ha och hur sjuka kan vi vara? Men herregud jag får ju djupandas än när jag tänker på det.

Det enda vi skulle behövt haft med oss var ju trosskydd hahaha. Det var längesen jag skrattade så mycket, magkrampen var en ständig följeslagare - UNDERBART! Det började liksom redan när vi skulle kliva på tåget till Arlanda. Det var som att åka med två barn som helt och MER ÄN GÄRNA helt överlämnade sig i mina händer. Jamen hallå handlingsförlamade klubben.

"Vilken vagn på tåget? Vilken plats har vi? När går flyget? Var är boardingkortet? Var checkar vi in, Var är gaten? Vilken tunnelbana ska vi åka med nu? Vart ska vi nu? När måste vi vara på flygplatsen? Vad är det för väder?!?" Ja så där kan det vara att resa med två vuxna (?) människor. Och jag då - ser jag ut att vara oraklet från Delhi kanske?

Nåväl, många pubar blev det, Camden Market blev det och London Eye blev det också, det är en häftig upplevelse att få se London högt från ovan. Någon shopping blev det inte - gud så skönt att slippa - men massor av god mat och öl blev det såklart, vi hade tänkt vara lite duktiga och köra hotellpass så vi inte skulle svulla till oss allt för mycket, och det är tanken som räknas bara så ni vet.


På stickfronten
Ja lite har det ju producerats så klart men inte alls i samma takt som tidigare vad nu det beror på. Bristande inspiration, ork och energi kan vara en orsak även här tror jag. Det ska väl bli bättre nu när vi går mot ljusare tider igen.

 

Jag hade såklart en flygplansstickning med mig på resan till Dominikanska, perfekt tidsfördriv på långflygningar och inga som helst problem längre med att få stickorna genom säkerhetskontrollen varken på dit- eller hemresan. Ett par grå och turkosa sockor i världens härligaste Plucky Feet garn. Det är ju en lyx att sticka i det garnet, jag dreglar nästan hela tiden kan jag säga.

Några fler alster...



Mycket sockor har det blivit, det kanske är dags att variera mig lite, men det är ju så kuuuul att sticka sockor. Och eftersom uthållighet fortfarande är min sämsta gren så är det lagom stora projekt att sticka just sockor och nån gång ibland även vantar. Men jag har ju sett ett par sjukt snygga tröjor jag vill göra och en långkofta som ÄNTLIGEN går att få tag på mönstret till, som jag har dreglat efter den. Jag får ta mig i kragen helt enkelt och bara se till att göra den då.

 "Om viljan finns..." brukar vara min devis, men just när det gäller de långvariga stora projekten så låter det mer som att jag bara floskelgenererat den devisen, ni vet mycket snack och jääätteliten verkstad - jaja ska gruva mig lite till och sen så ska jag... Kanske

"Vänta inte. Den rätta tiden kommer aldrig."