tisdag 16 december 2014

Ur led är tiden och så även jag...

Jag vill ha SNÖ!!!!!!
Ho ho snön, snöööööööön????????? Inte nog med att man farit land och rike runt i alla år och letat efter sol och värme, nu ska man få lov att åka världen över för att hitta snö också... Vad är det här? Jag ska åka Tjejvasan om två månader och det är hundra år sen jag åkte skidor - den gången höggravid och aptung - jag minns det som helvetet på jorden... ska min debut i Vasaloppets spår bli lika traumatisk och mentalt smärtsam??? För att inte tala om hur fysiskt smärtsam den kommer att bliiii - så ro hit med lite mycket snö nu TACK!

Eftersom jag låter bli att tänka efter före ganska ofta så ser det ut som att jag redan har ett digert pogram nästa år, och 2015 har inte ens börjat än. Nä men det är väl lika bra att inte tänka efter så mycket då så det blir nåt gjort. Fast det skulle vara bra att tänka efter lite före ibland, nån gång, tror jag. Men å andra sidan så lever man bara en gång, och det framtida livet vet man inget om det kan bara ta tvärslut likaväl som det kan pågå i massor av år. Sådärja då har jag resonerat lite med mig själv igen och inte kommit fram till något alls egentligen, men det är säkert lite bra att lufta tankar och svammel då och då. Eller?

Vad kul det här ska bli!!
Jag ska i alla fall springa ett vinterlopp i Stockholm i slutet av januari, Winter Run, i lag denna gång, det ska bli kul. Vi är ett lag på 7 personer - lag Snabbfoting - och fem av dem jag aldrig träffat förut så det ska bli superkul. Först ska vi kuta för glatta livet, sen ska vi gå ut i Stockholmskvällen och käka ta ett glas eller två och bara umgås - det ser jag så mycket fram emot - spännande värre! Jag älskar verkligen möten med nya människor!

Jamen Vasaloppsgrejset se ju verkligen INTE ut att passa mig och mitt tålamod superkanonbra på flera sätt...
Och sen i februari är det då dags för Tjejvasan! Men hur i hela himmelens, fridens och whatevers dagar kom jag på att jag skulle göra den här Tjejklassikern??? VA? Simma Tjejsimmet i snorkallt vatten var som sagt KALLT men sjukt kul, att springa Tjejloppet i Lidingöloppet var backigt, lerigt drygt och kul för springa kan jag, men nu???? NU KOMMER ELDPROVET - skidåkningen! Jaja jag kör strutsmetoden tills det är dags, ner i sanden med huvet bara och FÖRTRÄNG!

2,1 mil...
I April blir det en halvmara igen, en halvmara bara för tjejer, Det är andra gången det loppet går och andra gången jag deltar i det. Det är ett roligt lopp på en fin bana genom och runt Djurgården. Förresten...sa jag ROLIGT lopp? det är ett 2,1 mil långt lopp, är det så kul? ;)

Min rumpa efter skinkförhårdnadsuppbyggnaden?
Fatta va snygg den blir att klämma ner i ett par jeans, ont och ömt ja men vad gör man inte ;)
Den 6 juni kör jag sista momentet i min Tjejklassiker, cykling 10 mil Tjejvättern! Det ska bli kul, mitt första lopp på cykel någonsin. Jag ska nog bygga upp lite rumpskinks-förhårdnader tills dess har jag tänkt och köpa massor med ringblomssalva  :)

Nä just det helt rätt - och nu blir det minsann en repris!
En vecka senare, 13 juni, ja då blir det Oakley Mini 10k i Neeeeeew Yoooork IGEN! Ett vinnande koncept måste faktiskt upprepas! Och nu är inte bara resan bokad utan även boendet, jag har hyrt en privat lägenhet ett stenkast från Times Square - det kommer bli såååå mumma :)

?????
Och sen då, jo SEN kommer det nåt vansinnesspontananmälningstjossan, jag påbörjar en Halvklassiker. Den inleds med simning i Vansbro igen. Men alltså seriöst... det ingår skidåkning i en halvklassiker också, typ 1,5 mil längre än skidåkningen i Tjejvasav, blir ju säkert apbra.

Mensa - kommer aldrig hända efter det här..
Joråsåatte det här med Mensaklubben kan jag ju lägga ner, kommer aldrig att hända efter den här anmälningsfadäsen. Min äkta hälft brukar säga att det är spännande att vara gift med mig, man vet aldrig vad som kommer härnäst.... nu är jag inte så himla säker på om det är så positivt menat som det låter?

På stickfronten

Några av mina UFO´n.
Jaaaaaaaaaaaa, det har blivit en del stickat nu  - så kul! En hel del nya UFO:n har det blivit och eftersom jag lider av den där sjukdomen ni vet, SSS, Second Sock Syndrome, så blir det många naturliga bidrag till högen med UFO, ja alltså UnFinished Objects. Vad bra det låter med engelska, lite proffsigare liksom. På svenska hade det låtit lite mer amatörmässigt va, Andra Sockan Syndromet och oavslutade föremål..., inte så coolt, Nä det är bra att man kan var global tycker jag, global när det passar...
Färdiga - faktiskt!
Men om vi nu kan koncentrera oss på mina FO:s, Finished Objects dvs avslutade föremål... så är det faktiskt en hel del, eller ja i alla fall några sådana i högen: Det har bl a blivit en gossig varm barnvagnsfilt i tjockt mjukt yllegarn till min yngsta kärlek, lilla Junia. En klänning till henne har det också blivit, världens sötaste lilla klänning om jag får säga det själv och även en liten mössa har det ju blivit  kom jag på precis nu. Jäsikens va kreativ jag varit!

dom heter nåt...
Filten stickade jag på stickor nr 20 (!), fatta vilka grovisar - det var nästan svårt att sticka med dem - de är inte som andra stickor - Jag har t o m döpt dem, ja de har faktiskt fått ett eget namn, men NEJ jag tänker minsann inte tala om vilket, det är inte så rumsrent...

Förutom det så har jag åstadkommit ett par sockor i härliga Wollmeise Twin, och jag virkar samtidigt på en mössa - den kommer bli döfrän bara den blir klar. Men herregud ska det vara så himla svårt att göra klart sakerna? Det är ju inte fråga om stora projekt snarare väldigt små, har mitt tålamod helt gått upp i rök?

Sa jag att jag håller på med en julklapp också, började sticka på den i förrgår, repade och började om från början igår och ja det gjorde jag faktiskt idag IGEN, varför sluta med nåt som börjar bli en trend.. och det är ju en vecka kvar så...

"Står man vid målet, ångrar man inte resans möda och besvär"

fredag 21 november 2014

Jag ser ljuset i tunneln...


Bra dag!!
Ååååå idag var det världens bästa fredag! Först ett aptidigt löppass i mörker och regn, jag kunde inte låta bli - förstår ni hur hurtig jag är egentligen? Jag fattar då ingenting jag... Men en sak är säker, kan jag så kan ta mig sjutton vem som helst!

Nå ialla fall, fredagen fortsatte med en förmiddag som innehöll BÄSTBÄSTA energiboosten och sen då, resten av dagen? Ja vad ska jag säga???? Jag har världens bästa jobb och idag innehöll dagen allt en världsbästafrisördag kan, alltså jag är sjukt kär i mitt jobb och mina kunder? Jag är minsann kär i dom också, så himla härliga människor allihopa! Dom gör som jag säger och jag gör som jag vill ;-) kan man ha det bättre? Ja som sagt, den här fredagen alltså - en bättre uppladdning inför morgondagen kunde jag inte få. För imorgon är det dax!


Spring spring spriiing!
Dax för Stockholm Tunnelrun, jag ska minsann kuta en mil i Norra länkens tunnlar. Det kommer bli så häftigt, drygt 42 500 anmälda löpare!!! Det är första och sista gången loppet genomförs, nästa helg öppnas Norra länken nämligen för trafik så att UNIKT är ordet för dagen!
NEJ JAG VILL INTE VETA - lyckligt ovetande är min grej!
Meeeeen jag avskyr VISS information innan ett lopp, typ sån HÄR - kan ni bara låta mig få ha mina rosa luddiga rosa sköndrömmar om att det är platt, lutar utför och är jättelätt???? Hur svårt kan det vara att bara låta mig få vara lyckligt ovetande? JAG VILLE INTE VETA ATT SISTA KILOMETERN GÅR UPPFÖR!!!

Jaaaaa - jag fick mitt startkit!
Innan ett lopp ska man hämta ut sitt startkit som är av varierande sort från lopp till lopp. Och såklart skulle det här kitet hämtas ut i Stockholm... eftrsom jag var i stan på jobb ett par dagar innan loppet så tänkte jag vara smart och hämta ut det för att slippa köa med alla andra på dagen D... joråsåatte, eftersom jag var sen till tåget så fick jag springa som en galning för att hinna hämta ut mitt och en kollegas startkit innan hemresan till Dalarna.... Hade jag startbevisen med mig som man MÅSTE visa upp för att få ut sitt kit???????? Nääää just det. La jag huvet lite på sned och charmade ihjäl dom eller???? Jaaaaa och fick jag ut våra kit??? Jaaaaaa hahahaha, men alltså Staffan Olsson, den ganska välkände förbundskaptenen för handbollslandslaget fick han ut sitt kit utan startbevis??? Neeeeej, men han måste ju gå en kurs hos mig - jag la faktiskt huvudet på sned och erbjöd honom min hjälp, han la huvudet på sned och såg mest uppgiven ut STACKARN. Med huvudet på sned, ett glatt leende, myndig stämma och dalmål kommer man långt :)

För övrigt formtoppar jag med lite halsont, ett glas rött och trehundratusen mandelmassfyllda saffransbullar - kommer fasiken nästan att vinna det här känner jag.


På stickfronten 
Mäh - neeej intet nytt denna gång men nästa inlägg - då ni! Nya projekt, FÄRDIGA projekt och nya garner som jag verkligen inte visste att jag behövde.


"Var tacksam mot de som irriterar dig, de hjälper dig att träna upp ditt tålamod!"


fredag 7 november 2014

Kärleksöversvämning och lite kaos...


Kärlek!!!
Jag har fått barnbarn igen!!!!!!! Världens vackraste, finaste, sötaste, lilla Ingrid Junia Elisabeth - mitt älskade älskade barnbarn, jag har sagt det förut och jag säger det igen HUR MYCKET KAN MAN ÄLSKA? Det finns verkligen inga gränser för hur mycket - mina guldklimpar gör mitt liv så rikt! Lillfisen, minifisen och nu en lillsnuppa - jag är så lyckligt lottad! Jag tror jag måste vara farmor på heltid nu - det måste ju vara en självklar rättighet när man får barnbarn - STEFAN LÖFVÈN HÖR DU MIG????

Luktade gott i alla fall...
Jahaja, en löptur som inte går av för hackor fick jag minsann häromdagen... Ombytt och klar att sticka iväg så kändes det liiite konstigt, kallt och kladdigt. Efter 2 sekunder så insåg jag att det inte va så lite kladdigt heller. Japp, flaskan med duschcreme var öppen och innehållet hade runnit ut i min väska med träningskläderna i - BRA Reidun! Eftersom jag inte var på hemmaplan och hade begränsat med tid och inget ombyte med mig så var det bara att gilla läget - fattar ni vad gott det i alla fall luktade om mig där jag sprang. Spela liksom ingen roll hur svettig jag hade blivit duschcremesfräsch som jag var. T o m älgarna måste ju ha gått igång på mig, eller om vi nu ska vara krassa så åtminstone barkborrarna va?

WTF?????
Som grädde på moset samma dag som duschcremeskladdet så upptäckte jag i bilen på väg hem från jobbet att det satt en PARKERINGS-JÄKLA -BOT under vindrutetorkaren, men eftersom jag ofta på nåt konstigt vis kör med gasen i botten så hann jag inte mer än upptäcka att den satt där förrän den lossnade och flög i väg - POFF bara så var den borta - och eftersom det är en mening med allt så borde ju det betyda att nån där uppe måste gilla mig och tyckte att jag skulle slippa undan... eller??

ja alltså inte fullt ut, men till hälften i alla fall - 50 % klassiker...
Det där shopaholic/impulsgöra-grejerna har sett till att det kommit hem garner som jag verkligen behöver för jag inte har några sen förut OCH att jag numera inlett en halvklassiker nästa år. Sjukt konstigt att den där impulsen som ska hejda en, få en att tänka efter ofta är ur funktion och att klickfingret bara jobbar på av sig självt, å andra sidan är ju "civil olydnad" helt OK ibland så att.. ;-)

Halvklassikern betyder 1500 m Vansbrosim, 15 km Lidingölopp, 4,5 mil Vasalopp och 15 mil Vätternrunda... blir säkert bra, speciellt som jag lovade mig själv efter Tjejloppet i Lidingö att aldrig mer springa där. Tur man är fläxxibäl!

 

och veeet ni - jag är delvis tillbaka till mitt tidigare yrke igen - frisör - som jag ÄLSKAR det! Kreativitet, möten med en massa härliga människor, mm det är verkligen världens roligaste jobb. Man är aldrig fullärd, det finns hela tiden massor av nya kunskaper att håva in, det är ett jobb under ständig utveckling vilket jag gillar. En perfekt motpol till mitt andra jobb som informationssäkerhetsspecialist på en IT-avdelning, där man jobbar mera långsiktigt och strategiskt. Det låter verkligen inte sexigt men informationssäkerhet och IT är också spännande områden - jag lovar.

På stickfronten
Alltså det här med att sticka... undrar om jag bara drömt att jag kan det??? Jag blir gaaaaaaaaalen, just nu stickar jag mer baklänges än framlänges! Det är bara för er att ställa sig i beundrarkön för en autograf - för ni anar inte hur stort tålamod jag faktiskt har i mitt aktuella projekt - jaaa jag jag vet att jag har flera aktuella, men det här är ETT av dom. Men oavsett, tålamodet är faktiskt väl värt att beundra...
mycke nu...
Och sen då, guuuud vilken bra ordning jag inte har på mina grejer..... jag letar efter stickor, jag har tydligen stickor som jag inte visste att jag hade, de är tydligen nyligen köpta, har jag koll på mina beställningar och inköp? Nääääää inte alls, däremot hade Lotta koll på det moahahahaha. Men det ordnar sig väl på nåt vis, ELLER?

"Kaos föder ofta liv, medan ordning föder vanor"

måndag 27 oktober 2014

Nu är det snart...

Here we go again...
Nu tar jag bort skämskudden och kliver fram igen dårå... i mitt senaste inlägg som jag skrev för snart hundra år sen så lovade jag ju att återkomma snart, och nu är det "snart". SUCK jag vet - jag måste skärpa mig på riktigt, men det har varit  liiiite mycket med allt. Det är den enda dåliga ursäkten jag har för att jag inte skrivit, ja faktiskt den ENDA ursäkten. Och det är en superdålig ursäkt - I know. Jaja nu skriver jag ju såatt...

I sista inlägget så lovade jag att berätta om vistelsen och mitt lopp, Tjejmilen, i New York. Så här kommer ett axplock från den resan, håll till godo :)

Radarparet på äventyr i New York!
Det var en helt fantastisk resa på alla sätt och vis. Jag hade den stora förmånen att få med mig min äldsta son och han blev lika kär i stan som jag är. Vi strosade längs gator och avenyer dagarna i ända i ett riktigt sommarvarmt New York.

Ground Zero... vackert, starkt och fint...
Ground Zero, som ju är ett måste, gjorde samma djupa intryck på mig nu som första gången jag var där. Bygget med Freedom Tower i spetsen går fort framåt och det kommer att bli värdigt och vackert kring minnesmonumenten. När man går där så blir man otroligt berörd, och trots alla människor så är det mäktigt och respektfullt tyst och fridfullt på platsen, så förmodligen är alla lika berörda som jag och tystnar per automatik när man går där.

Helikopterperspektiv!
Vi flög helikopter för guds skull!!!! Över Manhattan - fatta vad häftigt det var då, helt fantastiskt! Efter en omständlig säkerhetsprocedur där man både vägdes och mättes också så var det dags att kliva ut på plattan och in i maskinen. Och det var inte alls som jag trott att det skulle vara, utan mycket mycket bättre och häftigare och ja det överträffade allt. MANHATTAN ÄR VACKERT!

moahahaha jag fick :)
En dag hamnade vi mitt i US Armys födelsedagsfirande i Bryant Park, en gudomlig oas mitt på Manhattan. Det var en annorlunda och rolig upplevelse. De är i alla fall omåttligt stolta över sin armé och det firades såklart med pompa och ståt. Där var det bl a soldater med full krigsmundering på sig, och då bara MÅSTE ju jag fråga - ähum jag tjatade - om jag fick testa att hålla i en k-pist. Jamen alltså vad är det för fel med charmigtläggahuvetpåsned-metoden liksom? Jag bara undrar. Utmattningsmetoden sa min son att det hette... dessutom  sade han att "du är ju inte klok", det har han sagt många gånger - men jag fick ju testa och jag kan ju bara säga att man har sjukt roligt när man inte är klok :)

Loppet - härliga roliga häftiga, det blir en repris 2015!!!
Sen var det dags för LOPPET, Tjejmilen eller närmare bestämt Oakley New York Mini 10K som det heter. 14 juni kl 08.00 gick starten. Vi gick från hotellet kl halv 7 på morgonen, redan då var det 20 grader varmt. Vi hade ca 7 km från hotellet till starten vid Central Park West 61st Street, så det var ju en perfekt uppvärmning att traska dit i rask takt. Jag var något nervös, varför vet jag inte men jag brukar vara det precis innan loppen startar. Nåväl väl på plats så behövde jag ju NATURLIGTVIS en toalett, akut nervöskissnödig, en åkomma jag ofta lider av ;) jag tror jag var in på varenda affär och kontor och frågade om jag fick låna toaletten men neeeeeeeeeeeeeeej då det fick jag INTE. Bara att bita ihop alltså, eller bita och bita, KNIPA fick jag minsann göra.

Folkfest utanför Central Park
Men guuuuud vilken stämning det var, så himla häftigt, tjejer från hela världen och massor med publik, musik och ja massor av allt. Loppet gick otroligt bra i alla fall trots hettan, temperaturen kom upp i nästan 30 grader under loppets gång så... det var VARMT. Första km sprangs utanför, längs med Central Park innan man fick svänga av och springa in i parken. Väl där inne så är det kuperat och lummigt, grönt och fint.

kniiip, här SVOR jag högt.. på SVENSKA ;)
Efter 7 km ca så fanns det toaletter uppställda och jaaaaaaaaaaaaaaaa jag hade knipit länge då så det var bara att bita i det sura äpplet och ställa sig i kö(!), alltså förstår ni hur sjukt frustrerande det var att få lov att göra det! Hade jag inte varit tvungen att göra det så hade jag persat milen, men nej då... TACK FÖR DET NI SOM VÄGRADE LÅNA UT EN TOA TILL MIG! Sista kilometern var tung, för det var vaaarmt varmt och varmt, men fortfarande en härlig känsla. Väl i mål så väntade finaste medaljen, en ros och VATTEN :) Där mötte en stolt son upp, som sedan bjöd sin mamma på värsta brakmiddagen för genomförd "bragd"! Jag har världens bästa ungar jag - bara så ni vet!
One more time!
Och vet ni??? Jag gör en repris nästa år, jaaaaaaaaaaaaaaa för igår kunde jag inte hålla fingrarna i styr, så jag bokade flygresa till New York nästa sommar - 2015!!! Datumet för Tjejmilen är klart preliminärt, men man kan inte anmäla sig till loppet förrän i mars, men då ni.. då är jag snabb som en kobra och anmäler mig direkt och nästa gång SKA minsann ALLA TOABESÖK VARA AVKLARADE OCH ÖVERSTÖKADE och är dom inte det, ja då får det banne mig bli som det blir! Något mer bajamajatoaköande blir det aldrig mer... ALDRIG!

USA:s 39:e president Jimmy Carter - nice guy
Hemresan blev oförglömlig den också! Med på planet hem var USA:s expresident Jimmy Carter, han gick genom hela planet och tog alla i hand och hälsade och sa några ord. Vakterna sa att man fick fotografera honom  men att man absolut inte fick resa sig. Jag var inte intresserad av att ta någon bild så jag brydde mig inte alls om det. Men när han gick tillbaka och då gick förbi mig igen så då, utan att tänka mig för, reste jag mig minsann upp och haffade jag honom i armen och ja... så blev det, väldans trevlig var han, och han skrattade och pratade på med mig medan min son som var övertygad om att säkerhetsfolket skulle kasta sig över mig, slängde sig ner i stolen och höll för ansiktet och bara ruskade på huvet och sa ÅTERIGEN att jag inte är klok... Näe, kanske han har rätt, men som sagt om man inte är klok får man vara med om mycket :)

"Jag kan om jag verkligen vill. Och vill, det gör jag ju alltid. Dessvärre... Och Gudskelov!"

lördag 5 juli 2014

Jag veeet - de va längesen nu igen...


Tjejkvinnokväll med bubbel.. är mysigt
Jamen ibland lönar det sig ju med spontana infall, och den här gången blev resultatet av ett sådant infall en helmysig och härlig kväll med skratt, prat, bubbel, Skävetapas och shopping, ja helt enkel en härlig kväll med bara tjejer/kvinnor på Femminile, som är - i mitt tycke - världens mysigaste butik. Jag är ju så sjukt kär i den där butiken, de har verkligen allt jag vill och behöver ha - kläder, skor, väskor, smycken you name it. Och i fall nån undrar så är det nämligen som så att allt man vill ha behöver man ha ;-)

"Tokig i Säter" - my hometown
Hela min lilla hemstad Säter har faktiskt sammantaget i princip allt jag behöver! Det enda jag saknar är en välsorterad sportbutik annars är det komplett - jag klarar mig otroligt bra UTAN stora och opersonliga köpcentrum!

Oops - apropå shopping, jag köpte ny bikini för första gången på nästan ett decennium. Ja alltså det blev inte bara en bikini... nä TVÅ blev det!
Jag menar, varför bara köpa en när man kan köpa flera ???????????????????????? Jag kunde helt enkelt inte bestämma mig, och båda var lika sjukt snygga så, ja...då fick det bli så att båda fick följa med mig hem. Nej det blir INTE en bikinibild här...

Men hörrni från det ena till nåt helt annat...  JA jag "jobbar med data"! Men betyder det verkligen att jag ska agera SUPPORT åt hela världen och inom ALLA genrer i IT-världen? Jamen jag bara undrar...

"Du jobbar med data va..."
Alltså, om jag köper t ex en TV, så varken tror eller förväntar jag mig att de jag handlade av varken kan eller ens ska fixa precis allt inom TV-världen - typ progammera kretskort, fixa nya flytande kristaller i skärmen, svara på varför det är så dåliga TV-program, veta vilka kanaler de olika programmen går på... NÄ JUST DET, och då vill jag bara påpeka lite DISKRET att det är samma lika med IT-världen JAG KAN INTE ALLT! Jag vet inte varför javascriptet slutade funka, inte vilken active-X kontroll som saknas, vilken kraft nätaggregatet ska ha, vet inte vilken mailadress ALLA har och NÄÄÄÄ jag vet faktiskt inte heller varför Expressens webbsida inte fungerar ibland...

På stickfronten

Aktuell status...
Skoja bara... det har inte hänt något förutom att jag påbörjat ett ANTAL himla många olika projekt, lagt dem åt sidan och ja... Händer just ingenting på den fronten just nu - jag återkommer när sticktorkan gått över :)

För övrigt så återkommer jag med bilder och annat från Tjejmilen i New York - omg vilken upplevelse det var :) kräver ett eget inlägg faktiskt och det kommer snaaaart - promise!

"Ingen kan ingenting, ingen kan allting!"

onsdag 11 juni 2014

Mycke skor nu ;-)

Mina fina dalaträskor ska till andra sidan pölen nu!
Alltså det finns de som tillhandahåller en service som inte går av för hackor... Grannas Hemslöjd i Nusnäs made my day! Optimisten jag kom på att jag ville ha ett par kurbitsmålade träskor som jag dessutom ville ha mitt namn på med mig till New York, och ja till New York reser jag idag, skorna beställde jag i måndags och fick dem levererade igår!!!! Det är ju helt fantastiskt, dessutom mms:ade de bilder på olika färgförslag på kurbitsen först så jag skulle få se olika alternativ på den!!!
Det är ju det jag säger: Om viljan finns, om bara viljan finns så går det mesta att ordna - men jag är IMPONERAD!

Dessutom resulterade det i 1 - 0, fördel Reidun vs min äkta hälft! Bara en sån sak :)
Han trodde nämligen att det var helt kört att ordna på så kort varsel, "Reidun, det är ingen idé det förstår väl t o m du den här gången." Moahahahaha JAG VANN!

MIna springskor ska oxå till andra sidan pölen - vi har ett jobb att göra!
Nu bär det ialla fall av till New York för att göra typ ALLT. Flyga helikopter över häftigaste stan i världen ska vi göra, titta på Ground Zero, åka upp i Empire State building och såklart springa den där milen runt och i Central Park. Jag satsar nog på en andraplats bara, det är både olympier och amerikanska rekordhållare med och springer och då får man ju lov att vara liiite realistisk också och inse att förstaplatsen är KÖRD. Wish me luck ;) 

På stickfronten

Moahahahaha jag laddade ner ett gäng sockmönster, SEN satte jag mig och dreglade över mina trehundratusen egna sockböcker och det visade sig då att jag hade köpt 2 st mönster som jag redan hade i mina dyrt förvärvade stickböcker,  eh joråsåatte...

Jahapp och nysta garnet ja... måste man ju också!!! Men huuuuuuuuuur i himmelen kan det bara jävlas så som det gör - varenda gång - jag blir galen. Ja jag är kär i mina garner, men att nysta dom? Jag kan ju säga att mitt goda humör bara försvinner som en avlöning samtidigt som det FÖRSTA stoppet inträffar i nystvindan! Jag kanske ska vara lite kreativ och programmera nån liten C++ loop eller varför inte en käck liten app som jag kan koppla till nystvindan så att det där bara löser sig av sig självt - jag menar jag jobbar ju med data för guds skull ;)

"Det verkar alltid omöjligt till dess att det är gjort"
Nelson Mandela

onsdag 4 juni 2014

Rumpa, vårbruk och lite porr :-)


Snart inget aj-aj-aj mer :-)
Som jag skrev sist så hade jag himla ont i ena skinkan och ner i baksidan av låret, och det kändes som om jag sprang och gick med ett träben. Senare på kvällen strålade smärtan ända ner i foten och så även i morse! En lite lätt panikkänsla infann sig då jag ska springa milloppet i New York nästa vecka. Jag vill ju verkligen springa det och inte alls sitta vid sidan av och kolla på dom andra!! Den där Frozen Margaritan jag nämnde, den vill jag belöna mig själv med EFTER GENOMFÖRT LOPP om jag råkar vara sugen på en då. Nu hade jag en himla tur och fick tid hos en superduktig naprapat redan idag. Och han såg dessutom genast vad som var fel - PUH - lättnad!

Sesamkotan, öppna dig!
En ordentlig låsning i 5:e kotan, nära bäckenet, ett par kassa kotor till och ett vridet bäcken har gjort att jag i princip inte haft någon syretillförsel alls ner i mitt vänstra ben, det var en ansamling av muskelfibrer som "klibbat ihop" sig i låret, vilket är konsekvensen när inget syre tillförs. Lite kotknackning, lite bäckenvridning, rump-, ben- och fotmassage och skinkbehandling med MYCKET ström har redan gjort underverk!

Ett knippe förmaningar, ett gäng BRA stretchövningar samt order om att stärka magmusklerna ytterligare fick jag med mig hem. Stretchövningarna mottogs extra tacksamt, jag är sjukt överrörlig trots låsningar och annat, vilket gör att jag har svårt att känna något alls när jag stretchar och tänjer på lår, rygg och rumpa - nästan så man skulle kunna tro att jag är helt utan leder, ben och allt annat som borde ta emot... Nåväl nu inser i alla fall även jag vikten av allsidig träning, dvs mixen av kondition, teknik och styrka. SKÄRP MIG alltså!!!

Trädgårdsporr!
Åh, äntligen infann sig lite vårbrukskänsla även hos mig ;-) bättre sent än aldrig! Så iväg for jag och handlade växter och hör & häpna dom är minsann redan planterade också - jag har ju en tendens att vara ivrig och vilja en massa för att sen tappa fart rejält ;-) men inte idag! Ibland är det verkligen ro för själen att pyssla lite i trädgården, framför allt nu på försommaren. Härligt var det och fiint blev det i alla fall!

På stickfronten
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa, jag fick nytt garn från Plucky Knitter idag - och vips så var stick-O-lusten botad!

Garnporr!
Nu ska det stickas och jaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa jag ska börja på ett nytt stickprojekt, det senaste som inte tycks vilja bli klart någon gång får helt enkelt ligga till sig lite tills dess att just den specifika stickprojektlusten åter infinner sig - ja ni vet, det kan ju bli redan imorgon och det kan även vara så att den aldrig mer infinner sig för just det projektet... you never know.

Fattar ni hur kär jag är i det där garnet som det krigas om att få tag i och som tar sina modiga 1000000000 veckor för att frakta hit över Atlanten, men nu så är det frid och fröjd ett tag igen. Nu ska jag klämma, känna, lukta, sucka och njuta av det nyanlända garnet innan jag sätter stickorna i det, jag ska garnporra himla mycket helt enkelt.

Och medan jag hänger mig åt att garnporra så ska jag samtidigt dregla över en massa  stickinspiration på nätet - jag tänker INTE leta genom mina mönster och böcker - nä nu ska det dreglas över nya =)

"Hellre begå en dumhet då och då än att aldrig göra något klokt!"

tisdag 3 juni 2014

Toppformen närmar sig...

...verkligen inte alls!

ont det gör ont....
Nej för typ NU när det snart är dags att ta sig an Tjejmilen i New York så gör det alldeles för j*vla ont i ena skinkan och baksidan av låret som den onda skinkan sitter på! Men är jag förvånad??? Näe absolut inte - varför formtoppa när man kan formbottna? Det kan ju bara bli bättre så att... New York here I come med eller utan ond skinka - bara så ni vet!

Kan vara lockande i ett varmt New York!
Jaja det blir väl bra, tar jag mig inte genom milen runt Central Park nästa helg så sätter jag mig väl på nån flashig uteservering i min snygga löparoutfit och tar in en Frozen Margarita och hejar på brudarna som INTE har ont i sina skinkor och som är i värsta toppformen! Jag är inte avig jag inte!

Vila - det är grejer det!
Väl hemma väntar Tjejsimmet i Vansbro, Midnattsloppet, Tjejmilen och Tjejloppet som är en del av Lidingöloppet. Och den 22 november blir det Stockholm Tunnel Run i Stockholm, ett 10 km långt lopp som går av stapeln för första OCH sista gången en vecka innan Norra Länken öppnas för biltrafik. JAMEN SEN FÅR MAN VÄL VILA LITE VA?

Det är då inte bara att kuta inte...
Jag har varit på löparläger - hur kul och jobbigt var inte det då? En hel helg på Bosön, Lidingö i gassande sol med, för mig, helt nya människor - underbart och givande på många sätt! Helgen var fylld av löpning, löptekniker och seminarium i en bra mix - så otroligt inspirerande! Och det är PRECIS vad jag behöver om jag nu ska utvecklas och bli snabbare.

Jag är jätteövad - kan vara så att jag är rekordinnehavare!
Jag är ju till naturen sjuuukt lat, vilket gör att jag otroligt gärna verkligen INTE utsätter mig för "plåga" - både mental och fysisk - jag mal gärna på i mitt behagliga tempo. Nånstans tror jag väl att jag kan trolla med knäna och men plötsligt bara vara supersnabb och göra kanontider... Tro kan ju förflytta berg sägs det, men min tro har då inte förflyttat mig en meter längre på kortare tid än för några månader sen! och då har jag ändå TROTT stenhårt...


På stickfronten

Ho ho, sticklusten?????
Men nu är det stiltje på riktigt! Vad har hänt? Var är sticklusten? Jag har ingen aning och inte letar jag efter den heller, den kommer när den kommer. Det har hänt och varit mycket i livet ett tag nu så det kan bero på totalt energitapp. Under tiden som jag väntar på att lusten ska återkomma så ser jag till att inte vara helt sysslolös utan istället shoppar jag upp mig på lite garner he he, för shoppa går ju på nåt sätt alltid bra!

"Gör saker - inte av konvention utan för lustens och glädjens skull."



    torsdag 15 maj 2014

    Något helt annat...

    Det händer fort ibland,fort och oväntat och då går hjärnan igång på nolltid och - som jag brukar säga - det åker kana i hjärnan. Jag måste få lufta lite tankar här...

    Livet kan förändras från en sekund till en annan - kanske när man minst anar det också...
    Samtidigt, man kan inte leva som om varje dag vore den sista, man kan inte göra eller säga rätt saker jämt och hela tiden, hur skulle det då se ut, vad skulle det vara för liv? Om det skulle göras rätt och riktigt varje sekund för att man inte ska ångra sig eller ha dåligt samvete den dagen någon när och kär rycks bort från en... Det skulle ju innebära att vi inte skulle våga vara spontana, vi skulle stänga inne alla våra känslor som har med ilska, sorg och andra känslor som är av negativ karaktär. Men det går ju inte! De hör ju också livet till.

    Båda mina föräldrar har gått bort oväntat och hastigt, och vi hann verkligen inte säga allt, vi hann bli både osams och sams även under den allra sista tiden, vi tog inte oss den tiden att hinna säga allt, hinna prata om allt, vilket vi kanske hade gjort om vi vetat... Men nu är det så livet fungerar, vi vet inte när det händer.

    Det jag tänkte säga till min mamma den sista dagen jag såg henne, sköt jag upp för att säga henne dagen efter. Då var det för sent! Men det är faktiskt inget som grämer mig att jag inte hann... för så är livet, så fungerar det. Däremot ska man kanske ta sig tid och fundera över vilka relationer man har med olika människor, i vilken mån man bör ta tag i dåliga relationer, ta tag i saker som får en att må dåligt och som får en att spendera massor av tid på att reta sig på, dvs slösa både tid och energi. Inte låta förgrämelse och bitterhet ta över ens tillvaro så till den milda grad att de överskuggar många andra saker, stjäl energi etc. Tvärtom kanske man borde spendera mycket mer av sin tid och energi på sånt man njuter av och på relationer man mår bra av?

    Däremot så är jag naturligtvis fruktansvärt ledsen över att de rycktes bort på det sätt dom gjorde, det hade kunnat sett helt annorlunda ut.

    Min stora sorg är förutom den enorma förlusten av dem båda även den att jag inte var där, att jag inte var närvarande när de gick bort. DET hade kunnat varit annorlunda!

    Min mamma var helt ensam hemma när hon gick bort, fast alla vi, jag och mina syskon, bodde i hennes närhet... Det grämer mig, hur var hennes sista natt där - hur hade hon det, var hon rädd, försökte hon nå oss? Det hade som sagt kunnat sett helt annorlunda ut...

    Min pappa gick bort på operationsbordet, det som var så självklart att vi skulle ses och höras dagen efter hans efterlängtade operation... Någonting gick snett där, inte bara en gång utan många gånger och till slut orkade hans kropp inte mer. Ja visst, vi såg honom igen dagen efter precis som planerat, men då var pappa död och vi åkte ner för att se honom och för att hämta hem hans saker... Mina tankar den där första natten... där låg han helt ensam utan någon av oss på plats i ett tomt och kallt rum. Fruktansvärt var det, fruktansvärt!

    Jag har fått båda dödsbuden på telefon, än idag får jag ångest och ont i magen när telefonen ringer...

    Och än idag kan jag drabbas som av en käftsmäll när insikten kommer med full kraft igen, insikten om att jag aldrig mer ska få träffa dem, insikten att det är så här nu - på riktigt. Det gör lika ont varje gång, även om det går längre och längre tid mellan de där käftsmällarna. Det är de glada minnena och glädjen över mamma och pappa som dominerar. Det är väl kanske det som menas med att tiden läker alla sår. För min del så läker tiden inte dessa sår, men den lindrar och lenar.

    Nu har jag fått två dödsbud på kort tid, varav det ena har tagit mig riktigt hårt av flera anledningar och det blev bara ett måste för mig att till slut få tömma hjärnan här på alla tankar som snurrar.

    "Livet är inte ett problem som ska lösas, utan en verklighet som skall upplevas."




    måndag 12 maj 2014

    Pilgrimsvandring och plattång - går det?

    så är det minsann...
    Såklart det går! Min devis är "Om viljan finns..." Den kom fram under en tid när jag och några med mig med hårt arbete och mot alla odds startade Friskolan i Solvarbo, och devisen har visat sig vara högst gångbar för det allra mesta faktiskt. Det är den jag spelar i hjärnan när något är tungt, går trögt och/eller verkar onödigt krångligt. Och ta mig sjutton, OM viljan finns så går det allra mesta! Jag säger inte att det är enkelt, men det går!

    all min väntan bliver svår..
    Och nu finns viljan, så ett nytt litet äventyr är nog under uppsegling sedan får vi se vad som blir det största äventyret i det tänkta äventyret.... Det största jobbet för min vilja just nu blir att stävja TÅLAMODET, ni vet det där som är så HIMLA BRA ATT HA ibland. När något nytt spännande och utmanande dyker upp så vill jag ju på en gång, det där med att vänta är inte alltid min melodi.
    det är tungt nu... IGEN
    Jaha ja nu närmar sig New York och Tjejmilen där med stormsteg, vilket visar sig genom min inte alls formidabla tajming vad det gäller formtoppen, den är nämligen på väg neråt - mot botten med racerfart. Men det är väl kanske bra för då VET jag att jag kommer att klara loppet galant - synd bara att det ska vara så himmelens krångligt och drygt att komma till och ta sig genom den där formbotten först. Idag blev det 4 km på asfalt som bara gick så sjukt tungt, kändes som typ 40 mil i lervälling.

    Det är precis som när jag pluggade på Högskolan, när det var tentadags och tentaångesten osade ut ur varenda por i hela kroppen och hjärnan var helt tom - ja bara ett enda stort vakuum - då visste jag att det skulle gå vägen. Hur knäppt och onödigt var inte det då?

    Mina favoritmänniskor på jorden <3
    Åååå i helgen blir det äventyr för Hannes The Lillfis och mig - vi ska minsann åka tåg till Stockholm och hälsa på konditorungen, järnvägsnörden och deras missar över dagen. Det ska bli sååå kul. Jag älskar varje sekund med den där killen - igår t ex så pratade vi länge i telefonen om att äta sniglar och glass - fattar ni hur intressant det är eller? Det spelar ingen roll om jag är sjukt trött, sliten eller nere, den där lillkillen och den andra Adam The Minifis får mig alltid ändå bara att känna stor lycka och glädje. Älskade älskade killarna <3

    På stickfronten 

    Talia - finsockorna!


    Talia! Ja så heter dom - knästrumporna som jag just nu stickar på i bästa garnet som finns, Plucky Feet. Så himla fint mönster och jag är supernöjd med min färgkombo också, ljusgrått, mörkgrått och en ganska knallig gulgrön. Alltså de flesta färger gör sig såå himla fint mot grått.

    Nu får vi väl se vem som ska använda dom då, jag skulle så gärna vilja ha dom själv men alltså MINA VADER!!! Var kom dom ifrån liksom? Jag tror jag fått dom tjockaste eller största eller kalla-det-vad-ni-vill vaderna i hela världen. Undrar om det var dom enda som fanns kvar när det var min tur att få?????? Jag har alltid problem när jag ska köpa stövlar med höga skaft. När jag var yngre och red så fick jag alltid lämna in ridstövlarna till skomakaren så han fick sätta i en kil bak på stövelskaftet så att jag kom i dom - hur kuuul var det då??? INTE ALLS kan jag säga! Jag är rätt så liten för övrigt så det där känns ju väldigt onödigt att jag fick för stora vader.

    Nu för tiden, gud bevars, har ju även skotillverkarna insett att även vader kan se olika ut, ja precis som rumpor, magar. tuttar, midjor och allt annat på kroppen. Oj vilken utsvävning det blev, det blir visst lätt det i den här bloggen... Nåväl, vad jag ville komma till var att jag med mina vader sätter nog ogärna på mig dom där fiiina sockorna, det får helt enkelt bli nån med mer välsvarvade ben än mig som får ta dom :)

    "Ingenting är omöjligt det omöjliga tar bara lite längre tid"