söndag 12 januari 2014

Bara för att jag vill och kan!

Vänskap för livet!
Idag är det två år sen jag träffade kvinnan i mitt liv ;) ! Vi träffades av en ren slump på en stickkurs i Rättvik och vi fann varann direkt, alltså hur mycket kan man skratta och hur roligt kan man ha? Det har jag undrat många gånger under de här 2 åren - den där underbara knäppa tokiga varma människan ska jag gifta mig och köpa lägenhet på Manhattan med <3

Vi umgås mestadels på distans via nätet och fastän vi sitter där i varsin ände av en lina med 20 mil mellan oss så och chattar så kan jag bara dööö av asgarv, min äkta hälft är lika fascinerad varje gång över hur jag kan skratta så sjuuukt mycket bara över att skriva med henne, jag lovar er att jag skrattar så jag är helt slut mellan varven för att i nästa sekund kunna prata om livets allvar och all världens elände - det är en ynnest att få ha en sån vän som Lotta, ja det är en förmån helt enkelt!

Hemska tanke...!!!
Jag har en ny utmaning i sikte, jag vill göra Tjejklassikern!!! Men det finns ett stort MEN och det är att då måste man bland annat åka skidor och jag hatar skidor eller skidåkning snarare... Jag har en hoper traumatiska barndomsupplevelser på skidor, de var bakhala, det fastnade snö under dem så man satt fast minst fyra meter ovanför marken eller så halkade man bara runt och blev svettig, förbannad och sjukt uppgiven, jamen fattar ni hur drygt det var eller?

jag????
Sista gången jag åkte längdskidor så var jag gravid, HÖGGRAVID, vi skulle åka över en sjö, solen sken och himmelen var blå och jaaaa allt hade kunnat varit toppen, men nu var det som så att det var låg tre hundratusen meter djup snö där som man skar genom och under all snö var det isstöp men guuuuuuud va förbannad och slut jag var. Den skidturen bara befäste mina tidigare erfarenheter av skidåkning. Jag kommer minsann ihåg när jag sjavade fram över sjön där som en valross med svetten rinnande över hela mig och jag bara vrålade att Gunde Svan kunde slänga sig i väggen..  för det MÅSTE ju vara en baggis att åka i preparerade fina spår jämfört med att åka höggravid i djup snö med helt felvallade skidor och dessutom köra i isstöp som gjorde att fötterna typ förfrös på en halv millisekund! Men nu så är det bara att bita i det jättesura äpplet, bita ihop, tiga och lida och köpa sig ett par skidor och börja köra - hua mig!

Jag har dessutom sett till att skaffa mig en PT till skidträningen och jag lovar, hon kommer inte att vara nådig - nu får jag nästan lite ont i magen hahaha vad har jag gett mig inpå?. Varför gör jag såna där saker? Varför tänker jag mig inte för liiite längre än vad lillesta näsan räcker innan jag kastar mig över, i eller på saker och ting?

Ooops jag har visst anmält mig till Sveriges första halvmara bara för tjejer också... Ja va sjutton, det kom ett mail med en länk och sen det tog runt 0,5 sekunder så hade jag anmält mig till det också, ja ja det blir ju säkert bra det med - ut och spring på sig nu bara :) Jag tror i alla fall att det blir riktigt kul, jag gillar dom där tjejloppen, jag inbillar mig att stämningen är annorlunda på dem än på andra lopp, varför vet jag inte jag bara tror det.

Det är  faktiskt lite dax nu!
Och hemma här ska det renoveras lite nu minsann, det är så himmelens kul att äntligen orka ta tag i det. Men det bästa av allt är nog att min energi och min vilja att göra en massa saker igen gör att jag tror att jag har återhämtat mig till fullo snart efter ett år fyllt av abnorm trötthet, dåliga värden och en massa annat strul. Det var länge sen jag kände en sån lust till saker och ting så även om min stackars omgivning kankse hade önskat sig ett mellanläge så är jag glad för att jag börjar känna igen mig själv igen :)

Vi ska bland annat byta trapp i hallen och jag tror jag att jag faktiskt fått en ny vän på köpet, en härlig människa den där trappfabrikörskan som ska leverera trappen till mig :) Jag har aldrig träffat människan utan vi har funnit varann över telefonen under alla våra trappsamtal. Visst är det häftigt hur det kan bli, man kan verkligen träffa och lära känna människor på de mest underliga vis, sånt gillas!

På stickfronten

Jag är kär!
Jag tvåändsstickar igen!! Det är ju så läckert och det blir så fint och bra och jaaa jag är helt lyrisk för tillfället. Jag gör mig ett par svarta halvvantar med broderade blommor på. Dom blir så fina! Jag är så mallig och stolt och jag kommer jämt att ha på mig dom tror jag, ja t o m när jag sover kanhända! Inspirationen fick jag från Ravelry, av en slump hittade jag ett par superfina halvvantar där som väckte lusten att tvåändssticka till liv igen. Efter lite kontakt med kvinnan som stickat dessa så körde jag igång. Jag stickar dem i Kauni, tvåtrådigt ullgarn som jag bara älskar - underbart!

Broderiet är gjort på fri hand men med inspiration från boken Yllebroderier av Ingrid Eggimann Jonsson. Jag försökte först att rita av och föra över mönstret till vanten, men det gick inget bra alls och eftersom jag inte är utrustad med världens längsta tålamod så orkade jag inte vänta tills jag fixat bättre grejer att föra över mönstret med så valde jag att brodera helt på fri hand och det gick ju bra! Nu återstår bara att få till den andra vantens broderi ungefär lika :)

Hot Waves no 2
Jag håller även på med ett par sockor, det är andra paret av sockorna Hot Waves, jag brukar inte gilla att göra lika två gånger, men de här är fantastiskt roliga att sticka så det går så bra så bra med dom! Även dessa stickar jag i Wollmeise och i samma färgkombination som det första paret. De här ska få flytta hem till Annicka när de är färdiga :)

"Lyckligtvis är inget omöjligt bara för att det är svårt."



1 kommentar:

  1. Rörd till tårar...allra bästaste Reidun....ses i morgon ♥

    SvaraRadera