Äntligen....

fy f*n

Vet ni hur kallt det är att tvätta sig med djupfryst duschcreme? Jag vet - DET ÄR APKALLT!!!

Eftersom jag är liiite glömsk av mig mellan varven (jaaa jag vet, men allting är faktiskt relativt), så tänkte jag att nu när jag ÄNTLIGEN ska få träna igen så ska jag då INTE glömma träningskläderna hemma.
Näe verkligen inte, så jag tog det säkra före det osäkra och ställde väskan med träningsgrejerna i bilen redan igår kväll.. och eftersom våren inte alls är i antågande utan tvärtom, det var -22 grader i morse när jag åkte, så...

Varm, svettig och slut så skulle jag då duscha efter träningspasset där på Friskis&Svettis, in i duschen och vänder upp och ner på flaskan med duschcreme... ingenting händer, skakar flaskan och klämmer igen och ingenting händer... Två fruktlösa försök räcker ju för att mitt tålamod ska börja tryta... då känner jag att flaskan är kall så jag fattar ju att den frusit lite. På med hett vatten i duschen, spolar flaskan under det och känner hur det börja röra på sig där i flaskan efter ett tag.

Yäääy, nytt försök och.. INGEN DUSCHCREME kommer ur den, nä och precis där och då får jag nog, det är kö till duschen och jag ska tillbaka till jobbet, så jag går loss på flaskan med min skåpnyckel och HACKAR sönder den, sen får jag hacka loss små duschcremes-istärningar... jamen fatta hur KALLT det var då, testa nån gång...

sova, äta, sova, äta...

MEN det var ändå värt den där fruktansvärt iskalla intvålningen, för guuuud vad underbart att få komma igång med träningen igen. Jag har verkligen svullat och svällt under mina sjukveckor, då jag i princip bara rört mig mellan sängen och soffan... Allt är för trångt, alla kläder sitter fööör tajt om de ens kommer på min kropp och kondisen för guds skull, den försvinner ju snabbare än blixten..

För första gången i mitt liv så förstår jag vad det innebär att få träningsabstinens, för är det något jag verkligen saknat under den här tiden så är det min träning. Att få röra på mig, utmana mig själv och att bara få köra slut på kroppen... Det är så himmelskt häftigt, skönt och välgörande för både kropp och själ.

Oops var det jag som sa det där sista???

Ja nä men vad säger ni, blev ju inte mycket stickning i det här inlägget... men ni vet ju att den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge - vi väntare är minsann ett tålmodigt gäng vi!

"Förändring tar bara ett ögonblick. Det är motståndet mot förändring som kan ta en livstid."