måndag 9 april 2012

De bästa vännerna är mina - bara så ni vet!


Det har varit jobbigt mellan varven en längre tid nu, en tid där känslorna pendlat mellan hopp och förtvivlan, glädje och misströstan. Från början tyckte jag att jag var bra rustad och det fungerade också riktigt bra riktigt länge - jag kände mig stark och jag visste att jag skulle fixa det... Men nu vet jag, nåt som jag förstås egentligen har vetat hela tiden, man fixar inte allt själv! Det är nog inte heller meningen att man ska fixa allt själv - meeen det är ju så himla svårt att låta bli - man kör så det ryker.... Men det finns en gräns för alla, och jag har nått min nu!

Jag är vuxen nu, jag har barn och barnbarn, ändå finns det stunder när jag skulle vilja vara liten igen och när jag önskar att mamma och pappa fanns kvar så jag kunde lämna över till dem för en stund - nu är det en sån stund...
Men nu finns de inte kvar och hade de gjort det så hade jag nog ändå inte vänt mig till dem... "Duktig flicka" ni vet...

Som tur är så har jag min syster som är min allra bästa vän, jag har mina underbara ungar, min svärdotter och lilla älskade Hannes, jag har den bästa och mest förstående chef och jag har mina vänner, de bästa av bästa - utan alla nu nämnda hade jag nog bara varit en våt fläck nu!

Jag har många bekanta, men jag har faktiskt inte så många vänner kvar - jag har sållat hårt genom årens lopp - men de jag har är helt fantastiska!!! I nöden prövas vännen och så även den här gången - det försvann några på vägen den här gången också... Men jag kan vara utan dem, jag behöver inte dem och förmodligen behöver inte de mig heller!

Min syster, mina barn och mina vänner är minsann inga ja-sägare - nej då, man får höra sanningen även när den är obehaglig och svider, de tar mig i hampan, de peppar, de förstår utan allt för många ord - de berikar mitt liv på ett sätt som är svårt att förklara.

Det är OK att störttjuta och snora utav bara sjutton och det är helt OK att flamsa och tramsa och tokskratta fast det är en svår situation där man kanske förväntas vara ständigt nedstämd och ledsen...

Jag orkar och vill inte vara tyngd, ledsen och nedstämd hela tiden - jag måste få leva fullt ut - jag måste få skratta och busa, fjanta och njuta, annars dör jag inombords. Allt det där kan och får jag göra utan att förklara och försvara mig, just därför att jag har de bästa av de bästa i min tillvaro!

Till alla er vill jag faktiskt bara säga TACK - tack för att ni finns och för att just ni är mina nära och mina kära.

Jag klarar mig alldeles utmärkt utan en massa saker, ja jag klarar mig faktiskt utan det mesta, (psst INTE MINA GARNER) men jag klarar mig inte utan er!

 "Äkta vänner är som ädelstenar, värdefulla men sällsynta, falska vänner är som höstens löv, granna men blåser bort med första vinddrag"

8 kommentarer:

  1. En stor kram från mig. Känner igen mycket av det du skriver. Vänner är en sällsam gåva, liksom den familj man väljer själv.
    Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. ja det är verkligen en sällsam gåva!
      Tack för kramen!

      Radera
  2. Many people will walk in and out of your life, but only
    true friends will leave footprints in your heart.

    så är det och i mitt hjärta har jag ett fotavtryck av dej !!
    Kramizzz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det samma Lotta! Tack!!! Jag säger ju det jag har de bästa av de bästa jag!

      Radera
  3. Stor Kram te dej !! <3 <3 <3

    SvaraRadera
  4. Jag vet inte vad du gått igenom nu men jobbigt verkar det vara. Dom där "vännerna" har nog sållat bort sej själva kan jag tro. Dom behöver du inte och du är värd bättre. Lev som du vill och låt inte dom som tycker nåt annat ta din energi. (Ska jag säja som inte törs nånting!!!) Men du klarar det!!! Och sluta inte skaffa garn, för garn får man energi av!
    Kram, kram!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Inger! japp garnerna ger massor av energi, eller är det själva shoppingen som ger den...?

      Radera