Livet pågår

 

Idag har jag haft tid och ro att reflektera en hel del,  det är nyttigt att djupreflektera (konstigt ord) mellan varven!

Och då inser jag att trots att tillvaron är smått kaotisk mellan varven så har jag så himla mycket att glädjas åt. Jag har tre underbara ungar och två härliga bonusungar - eller ja ungar och ungar - de är ju vuxna och utflugna allihopa, och jag har världens underbaraste ljuvligaste lilla sonson!

Hannes, 1 år om en vecka!!!

Jag har vänner som berikar min tillvaro på ett sätt som de nog inte förstår själva... jag har ett glädjeämne som bara är mitt, don´t ask!!! OCH jag har en röd skinnjacka :-) och mycket mycket mer därtill...

Min!

Ändå finns det nästan alltid en önskan om mer, och då inte saker utan utmaningar, stora som små, utveckling, ja helt enkelt ett behov av att det händer något, och visst det är säkert bra, men ibland önskar jag att jag bara kunde vara nöjd! Att livet går i stå ibland behöver ju inte vara fel, men  jag har svårt att slå mig till ro med det, och när jag hamnar i det läget ja då ska det slås på stora trumman: det ska bytas jobb, sälja huset och flytta (ingen liten kortare flytt, nej utan naturligtvis ska det emigreras till andra sidan jordklotet - som sagt varför nöja sig med lite hmmm), skiljas lite, kanske plugga...

hmmmm

Alltså stora drastiska förändringar, som tur är stannar det för det mesta vid tankar, men några gånger har jag ju faktiskt tagit det där stora klivet också... och till dags dato har jag ALDRIG ångrat något av dem. Kanske det som är felet?

MUMSSS!!!!!!

Jag är inte rädd att kasta mig ut i det okända och jag drar mig inte för att ta tag i saker och ting, stora som små. Jag funderar  inte så mycket innan, utan jag bara gör, och det är ju många gånger bra, för det innebär ju att jag har lätt för att se möjligheterna och inte problemen. Men ändå... det skulle vara lite skönt att luta sig tillbaka och bara vara nöjd...  liksom låta livet lunka på i sin gilla gång bara - en stund i alla fall, kanske finns någon bra kurs i det - ska kolla det NU... eller nej, för först ska jag njuuta av en nyfunnen kalorisprängd njutning...

"Det är roligt att leva för då får man se hur det går"

Porr & känslor - i en härlig förening

Ni känner säkert igen tecknen: det pirrar i magen, man drar djupa suckar av välbehag och ja man nästan svämmar över av allt känslobubbel - oj oj! Just det, jag är förälskad!!! Lite tveeggat är det allt för det handlar om materiella ting, jag som inte alls tycker att SAKER är viktiga... hmmm.

Så är det förstås!

Fast saker och saker, om jag nu ska försvara mig - och det ska jag väl - så handlar det om material som man kan skapa något av, och det man skapar gör man ju med känsla, visst? Så där ja, nu har jag biktat mig också och det känns genast bättre, förälskad med gott samvete!

Visjö - I´m in lööv,!!!!!

Föremålen för min förälskelse är mina fynd från helgens Syfestival: Nya stickor, nålar, Manos, Visjö, Kauni, Rauma och Aubelita OCH min nya nystmaskin eller nej den är jag inte förälskad i.

Nystmaskinen..

Om jag ska vara ärlig tror jag min man är mer glad över nystmaskinen än vad jag är. Jag är som bekant inte utrustad med världens bästa tålamod, kan faktiskt vara så illa att jag är helt utan.... så när den gamla nystmaskinen hostat, hackat och strejkat - ja då har jag slitit av nystanet från maskinen och slängt iväg det och svurit illa och haft mig.

Kauni - härliga färger!

Min man däremot han har lugnt och sansat - förresten finns det nåt mer provocerande än lugna och sansade människor när man själv är i upplösningstillstånd -  plockat upp garnet efter mig, trätt på det på maskinen och lugnt nystat vidare... jobbigt läge för mig där... Så sista tiden med den gamla maskinen har nog maken fått lite ont i magen när han förstått att det är nystning på G, för jag har inte behövt nysta en enda gång utan han har förekommit mig och sagt att "jag gör det där jag..." ska jag skämmas eller vara glad för det erbjudandet?

Manos - underbart!

Porr för mig det är att titta på... att sukta efter.. lukta på... klämma och känna  - på garner, garner och åter garner. Jag förstår ju att det låter hur knasigt som helst men så är det, jag går helt enkelt igång på garner!

Rauma Finull - blir vantar just nu!

"Ibland är det bra att göra saker för sin egen skull och strunta i vad alla andra tycker"

Jägermeister, knyppling & high tech

Gårdagen tillbringades på Syfestivalen i Älvsjö. En toppendag med min härliga vän Lotta, oj oj oj vad vi tokskrattade, trånade, klämde, kände och shoppade... Precis som det ska va! En energiboost som heter duga och det är ju aldrig fel.

Lotta

På mässan finns det mesta för sömnad, stickning, smyckes-tillverkning, scrapbooking mm mm, fina saker och fula saker, roliga saker, tokiga saker och beundransvärda saker- ja allt! och förstås massor av människor som brinner för detta!

För de som vill smycka..

Knappar, knappar...

Bredden på utbudet kan man i alla fall inte klaga på, där fanns knypplande damer och en herre oxå minsann och symaskiner som är så högteknologiska så att t o m jag skulle kunna sy, man behöver knappt tänka själv de sköter nästan hela jobbet åt en. Det fanns en maskin som var så SNYGG, så jag hade faktist kunnat köpt den bara av den anledningen.

Vill ha

För egen del så inleddes dagen med förvånansvärt lite shopping, nästan så jag blev orolig för mig själv där ett tag, men efter nån timme så var jag mig lik igen och ja... nu ligger det MÅNGA nya föremål för min kärlek hemma här och bara väntar på att packas upp...

Stickor, stickor och åter stickor..

Jag t o m handlar garn för att vara snäll, jag fick ett mönster i en monter på en halssnodd jag sett och som jag verkligen fastnat för. Brukligt är ju att man får endast köpa mönster tillsammans med garn, vilket är ju inte är nåt konstigt alls. Jag frågade dock om jag fick köpa enbart mönstret (finns redan liiiite garn hemma att göra av med) och det fick jag! Sen säger hon att "ta det, du FÅR det", så himla snällt, eller hur?! och EXAKT VAD gör jag då?? mmmm just det, jag tyckte hon var så himla schysst, så jag köpte garn av henne... är det nåt fel på mig?

Garn i massor

Ja ja, mycket garner blev det, en ny nystmaskin, stickor, sjalnålar, mönstertidingar mm.
Som sagt det fanns mycket där som jag inte visste att jag behövde, men nu vet jag och det fick oxå följa med hem. Saker som jag visste att jag behövde?... ähum... de följde inte med hem...så tokigt det kan bli!

"Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart!"

Ska man va nöjd med lite... eller..

mmmums!

Laddar inför mässan och inventerar vad jag behöver, vad jag tror att jag behöver och vad jag behöver som jag inte vet att jag behöver just nu, för det finns ju alltid massor som man inte vet om att man behöver förrän exakt då man ser det - och det är ju så himla härligt att det är så, visst? eller... Jooo det är det!

Mycke vill ha mer - yes

Det är bara att ladda plånboken, hålla den öppen och shoppa loss, det får helt enkelt bli en extreme make-over av den sen då, plånboken alltså. Pengar är en förbrukningsvara, de ska inte ligga och samla damm, jag samlar hellre det dammet på mina garner och på ett och annat gott vin.

Spruce Forest

Jag håller på med min Spruce Forest, kommer nog att bli jättefin, men garnet aj aj aj, helt underbart att klämma och känna på och sjalen kommer att bli superskön, mjuk och go´... Meeen det går ju av så lätt, alldeles för lätt när man stickar, lite besviken är jag allt. Inte läge att reklamera och byta det heller, så jag biter ihop, tiger och lider och gillar läget - det blir nog bra i slutänden.

Absolut, alltid:)

Och sen då? Ja, jag har MÅNGA önskeprojekt i huvudet, vi får la se vad det kan bli härnäst, ja och sen kommer jag förstås att komma hem från mässan med ännu fler önskeprojekt, kassar fyllda med garn och tillbehör... jorå så att... långtråkigt blir det ju aldrig :)

"Livet är ett äventyr som ska upplevas, inte ett problem som ska lösas."

Addicted - jag?

Jag är beroende absolut, men vill inte kalla mig för missbrukare, jag erkänner att jag nog kanske inte har full kontroll utan låter mig för det mesta, typ alltid, bara ryckas med och har svårt att sätta gränser... MEN
jag missbrukar inte utan jag vårdar ömt, jag luktar och jag klappar, klämmer och känner kärleksfullt på dom - mina GARNER... Vad är det med dom som får mig att må bra, att njuta? Ja det är förknippat med kreativitet, skaparglädje, nöje förenat med nytta.. you name it.. Nån djupare analys än så tänker jag inte ägna mig åt, utan jag nöjer mig med att konstatera att "hej jag heter Reidun och jag är garnberoende och det är jag tacksam för..."!

Skinny Bugga - kom idag - och jag är lycklig, och
som man brukar säga en bild säger mer än 1000 ord ;)

Förutom vara garnknarkare, så håller jag även på att utveckla ett beroende för alla dessa tillbehör som finns att tillgå: markörer, stickor, nålar etc etc - herregud hur mycket saker finns det liksom? MEN det bästa av allt med mitt beroende är de nyvunna likasinnade galna vänner jag fått OCH fortfarande får, helt underbart.

Det kan hända att mina närmsta känner sig drabbade av detta, och att de därmed skulle kunna kallas för medberoende - till dom vill jag bara säga: det är så livet är!

...och vinnare är:

Fina markörer och urgulliga förvaringsburkar

 

Älskar den fina lilla burken!

"Medans man funderar på vad man ska göra, kan man slå sig ner och sjunga en liten visa"

Vårkänslor...

Vilken underbar dag det har varit idag! Katterna myste och jag stickade - ute i solen - i februari, helt fantastiskt!!!

Tiger njuter...

...och Simba oxå!

"Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån"

Mera (och flera) mål...

Idag hade jag tänkt vara duktig flicka och slutföra några av mina pågående stickprojekt - det känns ju bra när man går i mål liksom. Det gick ju sådär kan jag säga...

Bitterrooten blev klar, mina muddar gjorde jag färdiga, efter det skulle jag ta itu med min pågående sockstickning. En riktigt rolig stickning, hittills... men inte längre, inte just nu, det blir bara fel, jag repar upp, gör om och försöker göra rätt, men det går bara inte.

Bitterroot stickad i Kauni

Därför, kära vänner, lägger jag ner sockorna ett tag nu, jag tänker lyssna på min kloka vän Dessis devis: det SKA vara KUL att sticka!

En är i alla fall klar, den andra näää

Nu blir det en Spruce Forest istället, jippie en NY stickning! Den ska jag sticka i Brooklyn Tweed, i en riktigt mörkblå färg. Jag gillar kalla färger i allmänhet och blått i synnerhet.

Alla kan inte och somliga vill inte... så är det bara!

Stort tack och lite fredagsmys...

... puh, jag tar ett djupt andetag och profylax-andas lite. Djupa andetag in, lååångsaaam utandning, så där ja och så lite stickning på det så känns det rätt OK faktiskt! En hektisk och fruktansvärt orolig vecka går mot sitt slut, livet tar snabba och oväntade vändningar ibland och det är nog tur att man inte vet innan...  denna gång drabbade det min dotter, och jag tror att jag genomlevt några av de jobbigaste dagarna i mitt liv!

Min älskade unge, helt utslagen av feber, smärta och till slut oxå näst intill apatisk pga sitt dåliga allmäntillstånd - jag hade kunnat gjort precis vad som helst för att byta med henne så hon sluppit... Glädjen och lättnaden över att se det vända - ja den var helt obeskrivlig!! Nu är jag lyckligt lottad och har människor och inslag i min tillvaro som betyder så mycket och som har hållit mig uppe: min högt älskade lilla Hannes, mina ovärderliga söner, övriga familjen såklart, underbara vänner, den bästa chef man kan ha, mina arbetskamrater, världens bästa syster och även ett och annat (nej jag tänker inte säga - så sluta tjata!!! ha ha:)) hemligt glädjeämne i tillvaron! Ni har alla betytt mer än ni kan ana denna vecka - TACK alla!!!

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet..."

Stickning ja, mina muddar som jag vågade klippa i - sååå fina men ack så små, alldeles för små! Stickade i mina lyxgarner: Wollmeise, Malabrigo och Skinny Bugga - SNYFT.. Jaja får väl ge bort dem då, de har i alla fall uppfyllt sitt syfte för mig - träna flerfärgsteknik och att våga klippa i mina alster, så jag är nöjd ändå! Det var t o m lite mysigt att stryka dom, en fredagskväll liksom, hmmm tantvarning???

Fina muddarna!

Ja faktiskt, strykning kan va trevligt..

Tankar, mod och moral i en salig röra

Ibland händer saker som provocerar mig och triggar igång smått filosofiska tankegångar (eller ja filosofiska var väl att ta i, irriterade tankegångar är väl närmare sanningen) som t ex att exakt vem får ta sig rätten att bestämma vad jag (och andra) ska få se och inte se, läsa och inte läsa etc? Vem har rätt att avgöra vad som är fult och fel? Vi tar för givet att det är vi själva som bestämmer det och med all rätt också, men i verkligheten är det inte alltid så enkelt som man skulle kunna tro.

Jag bestämmer själv!

Ibland smyger sig andras tyckande på en i form av konstiga beslut där människor i smyg tar sig friheten att bestämma vad som är OK eller inte OK, och sånt framkallar kalla kårar längs ryggen på mig och hornen börjar växa snabbt som attan! Jag vill göra mina val själv efter eget huvud, tycke och smak och inte för att andra tycker att jag ska/borde eller måste... Vi säger ofta att vi lever i ett fritt land, men jag vet inte jag om det alltid är så i verkligheten. Visst, det är fritt att välja, men nåde dig om du väljer fel...

Och vad vill jag ha sagt med det då? Jo, låt människor göra sina egna val och själva ta ansvar för de val de gör, försök inte att ändra på andra människor utan utgå från dig själv och fundera istället på hur DU själv ska förhålla dig till andra vad de än säger och gör...
Lätt att säga. lite svårare att leva upp till... Ja ja tjata...

Här är det klippt!

Jag har varit på kurs och lärt mig klippa - lite kul är det ju - jag har faktiskt varit frisör tidigare i många många år och aldrig haft problem med att klippningen, men som stickerska har jag stora problem med det, eller HAFT, det har blivit ändring på det nu!

Jag är inte rädd, jag törs klippa!

Japp, saxen åkte fram och jag klippte isär mina muddar! Muddarna stickas i ett enda stycke på rundsticka, klippmaskor stickas mellan själva muddarna (sk spalter), sedan virkas förstärkningar mitt i spalterna med klippmaskor. Sen kommer själva pärsen, KLIPPA ITU muddarna. och där är jag nu...

Rödbetor och oreda

Jag har - äntligen - min Bitterroot på blockning. Detta är mitt första "riktiga" sjalprojekt, har endast gjort mindre verk tidigare, och jag är faktiskt nöjd!! Supernöjd dessutom och förvånad över mitt tålamod. det är en vara som jag inte har överskott på precis... Jag har stickat mer baklänges än framlänges på den och det är INTE kul, och där var jag mild i mitt ordval ska ni veta:) Så lite osvenskt så där så klappar jag mig själv på huvudet och säger "bra gjort Reidun!!!". Sjalen är en present så nu får jag väl hålla tummarna för att mottagaren oxå blir nöjd... Det skulle ju vara mindre lyckat om jag är nöjdare än vad mottagaren är : )

Rödbetan

Exakt vad är det hos mig som gör att röran verkar vara konstant oavsett vad jag tar mig för? Jag försöker verkligen vara ordentlig när jag börjar med nya projekt, men efter vad som verkar vara kortare än en svinblink så är bordet belamrat med garner, beskrivningar, måttband, markörer, saxar, stickor - you name it - och kaoset är fullt utvecklat - herre min je - vad var det som gick fel i min uppväxt?
Och mitt i röran så har jag min dator med så  jag kan kolla vad alla andra stickerskor håller på med för projekt och så blir jag inspirerad av dem, och då måste jag ju så klart klicka hem fler mönster som jag dessutom måste skriva ut och såklart lägga på bordet och kika på under tiden som jag stickar på alla andra projekt som jag har i gång... Utöver det blir det förstås en kopp kaffe eller ett glas vin, lite mat och ja så där håller jag på, så hur mitt redan från början välfyllda bord ser ut efter nån timme det kan nog ingen föreställa sig ens i sin vildaste fantasi. Men men det är sån jag är så att.... kaoset fortsätter gott folk

Nya världar som öppnar sig

Tänk att det är så himla roligt att lära sig nya saker, så inspirerande och givande, som tur är blir man ALDRIG fullärd! I lördags, 4 februari, hade vi kurs här i stan, "Sticka runt med två färger och våga klippa", fröken denna dag var Helene Wallin som jag lyckats locka hit från Stockholm för att kursa med oss.  På ett briljant sätt lärde hon oss olika tekniker i att sticka med två färger - jag som tycker att jag behärskar stickning ganska väl hade mycket att lära på det området. Nu stickar jag med ett helt annat flyt, tack vare en teknik som Helene återupptäckt i ett tyskt (!) stickmagasin från 80-talet. Utöver själva kursinnehållet så fick vi oss massor av annat till livs: geografi, historia och mycket annat och allt detta med koppling till stickning! Jag blir så imponerad av människor som kan så mycket och som dessutom gärna delar med sig av sina kunskaper på ett så ödmjukt och glädjefyllt sätt som Helene gjorde.

Vi fick lära oss att klippa i det stickade oxå - det tackar jag extra mycket för!! Jag håller på med en Setesdalströja till min lilla sonson, nu har den legat på vänt ett bra tag, det som återstår är att klippa i den. Och jag har inte vågat!!! Trots bra hjälp och TYDLIGA instruktioner från Inger - haha jag är en fegis på det där området... Men nu så vågar jag, stort tack till alla er som stöttat mig på vägen dit ;) Inger, Dessi, Lotta och Helene - nu vågar jag ta steget...

Så ni därute som ev funderar på att förkovra er ytterligare inom stickningens underbara värld, jag kan varmt rekommendera er att kontakta Helene!

Tack Inger och Bosse Bergman för er hjälp med allt! Ni ska minsann få en puss i påsk jag lovar!!!

Aj aj, de andra kursar och jag... leker med mobilen eller vad!!!

Snälla och duktiga "fröken" Helene

Stickning och fika i en salig blandning, för fika det måste man!

 

Jaa, jag vågade klippa i stickningen - framsteg

 

Djupt koncentrerad Agneta!

Glad och koncentrerad Inger!

Så här såg kursförlagan ut - så himla fin!

 Så här såg mitt försök att efterlikna förlagan ut till att börja med,
inte så många likheter där inte...

Ingen av oss blev helt färdiga med sina kursalster, jag hoppas få återkomma med nya bilder när dom är färdiga. Själv skrotade jag mina och lade upp i andra färger, de kommer oxå på bild i ett senare inlägg.

Värmande element

Brrr, idag har det varit riktigt kallt och kulet. Skönt att elda i vedspisen, ta en riktigt varm dusch och sedan få sjunka ner i soffan med en värmande och god Irish Coffe och en stickning - det är livet på en pinne just nu det!
På lördag ska vi ha stickkurs här och det ska bli så himla kul. Jag har lockat hit Helene Wallin, hon kommer hit och lär oss "Sticka med två färger och våga klippa"! Heléne är en hängiven stickerska med mångårig erfarenhet av olika sticktekniker. Hon bloggar sedan många år flitigt på En till stickblogg och håller ofta stickkurser i bland annat tvåfärgad mönsterstickning, spetsstickning och flätstickning. Jag följer hennes blogg och inspireras ständigt, så förväntningarna är stora. Jag rekommenderar er att kika in på hennes blogg, ni kommer inte att bli besvikna jag lovar!

Vänner

Idag är jag så glad - för jag fått en award!

Ett stort tack till Lotta, den och dina fina ord värmde mer än du kan tro!

 

Nu är det min tur att skicka utmärkelsen vidare, jag måste nog fundera ett tag på till vem...Det blir verkligen inte det lättaste, det finns ju så många inspirerande, fina bra och roliga bloggar!

Lotta är en ny bekantskap som jag träffade i Rättvik en galen och tokrolig kurshelg i januari. En duktig stickerska, (kolla in alstren på hennes blogg!!!) och en härlig människa. Vissa människor är en förmån att få lära känna - Lotta är en sån!