fredag 10 februari 2012

Stort tack och lite fredagsmys...

... puh, jag tar ett djupt andetag och profylax-andas lite. Djupa andetag in, lååångsaaam utandning, så där ja och så lite stickning på det så känns det rätt OK faktiskt! En hektisk och fruktansvärt orolig vecka går mot sitt slut, livet tar snabba och oväntade vändningar ibland och det är nog tur att man inte vet innan...  denna gång drabbade det min dotter, och jag tror att jag genomlevt några av de jobbigaste dagarna i mitt liv!



Min älskade unge, helt utslagen av feber, smärta och till slut oxå näst intill apatisk pga sitt dåliga allmäntillstånd - jag hade kunnat gjort precis vad som helst för att byta med henne så hon sluppit... Glädjen och lättnaden över att se det vända - ja den var helt obeskrivlig!! Nu är jag lyckligt lottad och har människor och inslag i min tillvaro som betyder så mycket och som har hållit mig uppe: min högt älskade lilla Hannes, mina ovärderliga söner, övriga familjen såklart, underbara vänner, den bästa chef man kan ha, mina arbetskamrater, världens bästa syster och även ett och annat (nej jag tänker inte säga - så sluta tjata!!! ha ha:)) hemligt glädjeämne i tillvaron! Ni har alla betytt mer än ni kan ana denna vecka - TACK alla!!!

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet..."

Stickning ja, mina muddar som jag vågade klippa i - sååå fina men ack så små, alldeles för små! Stickade i mina lyxgarner: Wollmeise, Malabrigo och Skinny Bugga - SNYFT.. Jaja får väl ge bort dem då, de har i alla fall uppfyllt sitt syfte för mig - träna flerfärgsteknik och att våga klippa i mina alster, så jag är nöjd ändå! Det var t o m lite mysigt att stryka dom, en fredagskväll liksom, hmmm tantvarning???

Fina muddarna!


Ja faktiskt, strykning kan va trevligt..



4 kommentarer:

  1. Skönt att allt blev bra med din dotter! Jobbigt när barnen inte mår bra hur vuxna dom än är. Hade äldste sonen som är 40 på Enköpings lasarett strokeavd. för ett par helger sen. Då ville man vara där! Sov inte så bra den natten, men det var inget allvarligt även om dom inte vet var det beror på att han fick ansiksförlamning.
    Dina muddar blev jättefina och du kan ju ha dom som armband när dom blev lite små. Med ett sånt glas på srtykbrädan förstår jag att det är kul.

    SvaraRadera
  2. fniss, rövin, strykning och stickning. Visst är det tantvarning men gud så mysigt!!!

    SvaraRadera
  3. Usch vad jobbigt! Tur att det vänt!
    Ska jag stryka så måste det nog vara vin till. Skoja bara. Fast det underlättar.

    SvaraRadera
  4. Härligt att allt ordnade sig och muddarna är ju skitsnygga. Någon annan kommer bli väldigt gald.

    SvaraRadera